Eget välbefinnande

Det är allt liv i mig än även om det hänger på en skör tråd just nu. Jag vill inte klaga, det villjag verkligen inte, för vädret är så härligt och solen så varm och barnen på jobbet är glada när de kastar sig nerför vår stora, vattentäckta presenning så att de far med rasande fart nerför backen. Mitt i allt detta står jag och låtsas inte om hur kroppen är stel och svår att styra, eller att synen försvinner på högerögat.

Min vana trogen så pressar jag på, låtsas inte om varningssignalerna och hoppas på det bästa. För det är ju bara en knapp vecka kvar innan jag går på semester och jag vill bara njuta av den här tiden på jobbet när solen är så varm och luften står stilla, när man får sitta under träden och äta lunch och när barnen skrattar så att de tjuter, när allting känns somrigt och härligt.

När jag kliver upp ur sängen på morgonen och kroppen är så stel, när det känns som att jag tränat stenhårt dagen innan och nu betalar priset för att jag inte haft vett på att stretcha ordentligt, då är det lite extra svårt att låtsas som att allting är bra. Eller när musklerna känns som att de vibrerar när jag spänner mig eller sträcker på mig, då säger den lilla rösten i huvudet åt mig att jag är korkad.

Men så går det några timmar och de värsta symptomen blir lite lättare att hantera, muskelstelheten skulle lika gärna kunna vara den kroniska värken i nacken och ryggen. Jag tillåter mig själv att glömma bort att det gör ont, i ett par timmar i alla fall. När jag kommer hem och sätter mig ner, när jag kan slappna av och bara ta det lugnt, då kryper sig spänningarna på igen tills jag har så ont att jag nästan kräks.

Det är på kvällarna jag har lättast att erkänna för mig själv att jag antagligen åkt på ett skov, för nästa morgon så upprepas proceduren när jag med stela, staplande steg tar mig från sängen till badrummet, ynkligt gnällande för att det gör så ont men fast besluten att pressa på tills lite av värken släpper. När jag väl kommer till jobbet är det så mycket annat att tänka på att jag inte hinner tänka på mig själv.