Affärsidé

Precis innan min katt väckte mig med högljudda klagorop denna morgon, drömde jag att jag var i stan tillsammans med min syster (dock inte min riktiga syster eftersom denna var mörkhårig istället för blond). Vi promenerade längs kanalen när en kvinna på cykel stannade för att fråga oss om vi visste vart man kunde finna de stora glasdörrarna till ett ställe som kallades för Oden.

Detta var hennes (eller snarare min hjärnas) omständiga sätt att fråga hur man kom till huvudentrén till stadens köpcentrum. Efter att vi pekat ut riktningen var vi i nästa stund inne bland affärerna i köpcentrat och när jag tittar ut genom ett par stora fönster ser jag på andra sidan den plötsligt mycket smalare gatan, en butik jag aldrig sett förut, med orden Kyrkogård skrivna på glasrutorna.

Att det var en matbutik såg jag eftersom de hade lådor med frukt stående precis innanför sina fönster och nyfiken som jag är gick jag för att undersöka. Mycket riktigt var detta en matbutik, ett slags överskottslager för saker med kort datum, eller som det stod på skyltfönstren, en kyrkogård för sådant som den vanliga matbutiken annar skulle ha slängt. Det var ungefär då som min katt väckte mig.

Så här i efterhand tycker jag att min hjärna kom på en rätt bra lösning för att hantera det enorma svinn som matbutiker faktiskt står för när de slänger mat för miljontals kronor. Tänk om de då hade en Kyrkogård, om än kanske bättre namngiven än så, där de kunde sälja bananer med bruna fläckar och konservburkar med mat som måste förtäras inom de närmaste dagarna istället för att glömmas bort.

Eller är jag kanske helt ute och cyklar? Om så är fallet skulle det inte alls förvåna mig, mina smarta affärsidéer är sällan genomförbara ens i den bästa av världar. Varför jag ens skulle drömma om en matbutik med ordet kyrkogård i namnet kan man bara gissa sig till. Men om någon miljövänlig butiksägare där ute snubblar över denna blogg och gillar min affärsidé så är det fritt fram att låna konceptet.