Näthat

För ett tag sedan medan debatten fortfarande gick het, hade jag tänkt skriva om det här med näthat men kom av mig när jag åkte på influensan och i mitt feberomtöcknade tillstånd orkade jag inte med ett så pass stort och svårt ämne att skriva om. Men nu är jag återigen frisk och redo att ta tag i det här inte helt enkla ämnet. Just för att det är så stort och sjukt och inte alltid så enkelt att förstå.

Jag undrar vad för slags människa man måste vara för atts kriva en hatisk kommentar till en bloggare, debattör eller journalist. Vad är det för tankeprocesser som gör att vissa människor kommer fram till att det är okej att mordhota en medmänniska, att önska att de ska bli våldtagna eller lemlästade med de mest brutala metoder? Med tanke på mängden hot kan det knappast röra sig om enbart sinnessjuka människor.

Ja, det är sjukt att hota en annan människa men de här personerna som gör det är säkert i stor utsträckning fullkomligt vanliga människor som lever banliga liv med sina familjer, vänner och jobb. Men när de sedan kommer hem på kvällen sätter de sig vid sin dator och skriver de mest bisarra, vedervärdiga, brutala brev och kommentarer som står att finna. Så vad fan är det för fel på dem?

Jag har i alla fall inget svar på den frågan och jag betvivlar att någon faktiskt kan ge ett rakt svar på frågan om vad som får en helt vanlig person att begå sådana vedervärdiga handlingar. Allt jag vet är att jag i allt mindre utsträckning läser kommentarsfälten på olika tidningars nätupplagor, just eftersom jag inte står ut med alla dessa uttryck för hat; sexism, rasism och den mest extrema antifeminism.

Kanske är det feghet från min sida som får mig att avstå, eller en rädsla ör vart samhället är på väg. Att ogilla en annan människas åsikter är en sak, det har jag också gjort, men att ge uttryck för detta ogillande genom personliga påhopp ligger mig inte för. Jag kan tycka att något uttryckt sig korkat och har hela snedvridna åsikter som jag verkligen avskyr, men att hota den personen till livet, det skulle jag aldrig få för mig.

Självklart är det inte så enkelt och om jag går tillbaka och läser det jag skrivit genom åren kan jag säkert hitta uttryck för näthat även på min egen blogg, dessa stillsamma med väldigt förbannade funderingar jag ibland får angående vissa skribenters vett och intelligens. För jag har starka åsikter jag också och kan bli jävligt arg om jag läser något jag inte håller med om och tycker är helt uppåt väggarna fel.

Betyder det att jag också är en näthatare även om jag aldrig skrivit en kränkande kommentar i någons kommentarsfäl eller gett mig in i diskussioner på diverse nättidningar? Var går egentligen gränsen för vad som är näthat (eller hat helt enkelt) och vad som är starkt ogillande? När är det okej att inte hålla med eller är det kanske aldrig okej att anse att en annan persons åsikter är korkade och vidriga?

Var går gränsen för vad som är okej och vem bestämmer vem som har förtur. För om jag nu skulle ha kränkt en annan person med mina ibland rabiata åsikter om deras åsikter, är det inte kränkande (om än på ett annat sätt) om jag inte skulle ha rätt att uttrycka mina egna åsikter? Ja, som ni förstår, kära läsare, är jag minsta sagt förvirrad och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på i den här debatten.

Det jag vet är att jag aldrig kan ställa mig bakom en person som tycker att det är okej att slänga sig med uttryck som "jag hoppas du blir gruppvåldtagen", "skjut negrerna" eller som i mer snirkliga formuleringar förespråkar att våld brukas mot en annan människa. Även denna förbannade, åsiktsstinna bloggare som inte alltid uttrycker sig i de mest genomtänkta ordalag har åtminstone lite vett i sin skalle.