Yrkesrisker

En av de största riskerna i mitt annars rätt så riskfria arbete som förskollärare, är alla infektioner och bakterier som härjar i barngruppen i stort sett årt om. Är det inte det ena så är det det andra. Just nu florerar influensan även om jag än så länge bara vet om två kollegor som åkt på skiten, men med alla barn som varit hemma kan någon av dem mycket väl haft skiten och vi vet bara inte om det.

Nu har vi även drabbats av magsjuka vilket ledded till att jag satt på huk inne på småbarnsavdelningen och torkade upp spya från golvet på morgonen. Egentligen kom jag in för att fråga min kollega en sak och hamnade mitt uppe i ett fasligt kräkande och springande omkring. Medan en kollega tog med barnen in i ett annat rum och den andra kollegan ringde efter föräldrarna, tog jag på mig att torka upp.

Lite senare på dagen frågade min kollega om jag börjat bli hypkondrisk ännu. För så är väl alltid fallet? Hör man talas om magsjuka börjar man må illa och går det huvudlöss på stället så nog fan börjar det klia i hårbotten. Men just då när kollegan ställde sin fråga så hade jag inte alls några sådana hjärnspöken och kände mig ändå rätt nöjd med dagen som varit när jag gick hem efter lunch.

Väl hemma sov jag ett par timmar, satte mig vid datorn, började fundera på middag - och började känns hur det rörde runt i magen. Lyckligtvis gick det över på någon timma utan att jag kräktes eller annat magsjuke-otyg så kanske har jag klarat mig undan bacillerna trots att jag redan i måndags utsattes för dem då jag tillbringade dagen med min syster och hon ringde på tisdagsmorgonen för att berätta att hon var magsjuk.

Annars har det mest varit influensan jag oroat mig för. Visserligen har jag klarat mig undan denna de senaste två åren men kanske är ett hat-trick för mycket att hoppas på, särskilt eftersom jag hade en vansinnig febervärk på måndag eftermiddag och kväll som sedan gick över och jag har inte haft några fler känningar sedan dess. Med riktig otur kanske jag nu åker på båda dessa äckliga sjukdomar.

Eller så visar det sig att mitt immunförsvar faktiskt är så bra och överaktivt som det borde vara med tanke på att det har tid att inte bara skydda mig från diverse virus, utan även har tid att attackera mitt eget nervsystem. Fast den där MS:en har också hållit sig lugn under hösten och vintern. Ett och annat anfall och kraftig yrsel och illamående kan jag liksom leva med och känselbortfallet och tröttheten är ju vardagsmat vid det här laget.