Precis som min MS sällan gör sig mer påmind än de permanenta symptom jag lever med i form av fatigue, känselbortfall och svaghet, är det även sällan som jag fatiskt märker av min ledgångsreumatism. Men idag var en sådan där extra kall och fuktig dag där minsta lilla vinddrag fick det att värka som bara fan i hela högerarmen, varenda led från axeln och hela vägen ut i fingertopparna känns som om de blivit manglade.
Får flera år sedan kunde jag emellanåt uppleva det som att mitt skelett hade krossats till flisor som försökte pressa sig ut genom huden. Det gjorde med andra ord rejält ont. Riktigt så känns det inte idag. Mer som att någon upprepade gånger använt en gummislägga mot mina fingrar, handled, armbåge och axel. Inte tillräckligt för att krossa några ben men alldeles tillräckligt för att det vrider sig i hela mig av smärta.
Jag hatar verkligen att ha ont. det finns inget väre än att uppleva en smärta som inte kommer ge med sig bara för att jag knaprar i mig ett par värktabletter (även om det definitivt inte skadar heller). Min kollega sa att jag behöver värme och solsken och jag föreslog, lite på skämt och lite på allvar, att jag kanske borde flytta utomlands till varmare breddgrader. Den där torra härliga värmen skulle vara underbart att få vistas i mer än ett par veckor i stöten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar