Ibland tar min hjärna de mest sjuka vändningar då jag sover och kommer på den ena drömmen mer bisarr än den andra. I natt var det dags igen. Drömmen var visserligen inte av sorten "jättebanan med vassa tänder och iklädd en plastpåse jagar mig" men den var inte desto mindre konstig. Det hela började med att min kollega C fällde en svidande kommentar som jag i drömmen blev helt galen på och hotade med att gå hem. För alltid!
Sagt och gjort började jag samla ihop mina saker med mycket klampande och smällande i dörrar och skåpsluckor tills min kollega M och en av kollegorna på dygnet runt frågade vad som pågick. När jag förklarade det grymma C hade sagt till mig och hoppades på lite sympatier och medhåll, bestämde sig dessa två kollegor istället för att hålla med om att jag borde sluta och skrev en lista på varför jag var så värdelös som lärare.
Som tur var ringde telefonen och väckte mig innan jag hann jaga upp mig allför mycket. Det har ju funnits de gånger jag vaknat skakande av ilska eller halvt i tårar av frustration efter en extra verklighetstrogen dröm. Det där snacket om att drömmar är ett sätt för oss att bearbeta dagens händelser börjar kännas mer och mer som skitsnack för det är väldigt sällan jag kan relatera något i mina drömmar till verkligen händelser.
Den där gången jag drömde att jag pillade ut alla barnens vänsteröga med en sax, den gången hade jag ju faktiskt suttit en hel eftermiddag med saxen i handen och tidigare på dagen hjälpt ett av barnen när hon fått sand i sitt vänstra öga. Antagligen tyckte min hjärna i drömmen att det vore en helt förträfflig idé att peta ut alla dessa ögon som drog till sig sand. Jag kände mig till och med rätt så nöjd med mig själv när jag vaknade.
Men varför jag skulle drömma att mina kollegor mobbar mig så till den milda grad att jag vill sluta, det finns det absolut inga belägg för. Det är absolut vansinnigt. Det kanske låter som en idyll men så bra som vi alla kommer överens, det tror jag är få arbetsplatser förunnat. Eller så handlar drömmen mer om mig själv. Kanske är det jag som tycker jag är en värdelös lärare och bara väntar på att mina kollegor ska komma på det också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För några år sedan läste jag en bok som handlade om drömtydning och det var inte en sån bok som talade om vad olika saker man drömmer om betyder. Istället gick boken ut på att allt man drömmer handlar om en själv. Det fick mig att tänka till en del. Författaren menade att man sällan eller aldrig ska tolka en dröm bokstavligen utan istället om vad den säger om ens eget sätt att tänka och att vara. Du kan ha rätt i att det är du själv som tycker att du på något sätt tycker att du är värdelös fast du kanske tycker det på ett omedvetet plan...
SvaraRaderaHoppas du haft en bra helg!