Febertoppar och dalar

Medan resten av världen insjuknar i influensa då det faktiskt är influensatider, lyckas jag för andra gången bli sjuk någonstans mot slutet av säsongen då de flesta redan hunnit vara sjuka och jag hunnit invaggas i någon slags falsk trygghet. Både influensa och magsjuka har jag ju lyckats undvika denna vintern, trots sjuka barn och kollegor, trots att jag torkat spyor och suttit med barn som kräkts medan vi väntat på föräldrarna.

Så i söndags kväll började jag frysa, fick sitta med lammullspläden och blev ändå bara än mer frusen samtidigt som jag skakade i feberfrossa. Måndag var jag hemma från jobbet, tisdag samma sak, medan jag hoppades att det bara var en vanlig jäkla förkylning. Men febern fortsätter åka bergochdalbana, halsen har börjat göra ont och igår var jag illamående hela dagen (fast är det ett influensasymptom?) och jag känner mig eländig.

Precis just nu mår jag ändå relativt bra, proppade i mig ett par Alvedon och kröp ner i sängen för ett par timmar sedan. Nu funderar jag på om det ens är någon mening med att försöka äta. Inte för att jag inte är hungrig utan för att det känns som en omänsklig bedrift att ta sig till köket. Något särskilt avancerat lär det inte bli i alla fall. Eller så går jag bara och lägger mig igen. Det känns som det mest lockande alternativet ändå.