Kärringar ska inte köra bil

När jag och min syster träffas så brukar vi prata om allt möjligt, från struntprat och skitsnack till djupa filosofiska frågeställningar och relationspsykologi. Under de timmar vi umgås brukar vi kunna avhandla en mängd ämnen och så även igår. Våra funderingar var kanske inte särskilt djupa eller filosofiska under gårdagen men vi kom i alla fall fram till en viktig slutsats; kärringar ska inte köra bil.

Det hela började med att min syster frågade mig vad jag tyckte att en tant var och hur gammal man måste vara för att anses vara en tant. Efter lite klurande fram och tillbaka kom vi i alla fall fram till att en tant är en liten späd sak med vitlockigt hår och alldeles för stor kappa och som passerade 70-strecket för flera år sedan. En tant kan även vara en tjock brittisk tant i tweedkappa och hatt.

Utan att egentligen veta varför så lade jag till; "...och alla andra är bara kärringar." Från detta kom vi även fram till att aldrig, under några omständigheter, borde kärringar få köra bil. Alla kärringar, vare sig de är kvinnor eller män (hörde någon annan den feministiska eliten dra efter andan?) borde få sätta sig bakom ratten på ett motordrivet fordon. Utom möjligen krockbilarna i nöjesparken.

En kärring kan inte köra, tar onödiga risker som inte är fartrelaterade eller kör så försiktigt att all annan traffik stoppas upp. En kärring är både fegis och idiot i en livsfarlig blandning som helt enkelt inte hör hemma på vägarna. Men sådant där får man så klart inte säga högt för det är kvinnorförnedrande att tycka att kvinnor (varifrån ordet kärring kommer) inte kan eller borde få köra bil.

Fast lika illa är det så klart att kalla en man för kärring, inte för att det förolämpar mannen utan för att det är, ja, ni vet, kvinnorförnedrande. För i slutändan kan vad som helst vridas och vändas tills hela det kvinnliga kollektivet har fått varsin offerkofta som de kan svepa in sig i och blinka ut på en oförstående och grym värld. Stackars, stackars kvinnor i sina fula offerkoftor.