MS och sömn

När man lever med MS och kanske då främst när ett av symptomen är fatigue, handlar en stor del av ens liv om sömn. Hur mycket sömn har jag fått? Hur mycket sömn behöver jag? Kan jag hoppa över en tupplur eller ska jag istället hoppa över någon aktivitet? Allt måste ske utifrån hur mycket energi man har just i den stunden och det är svårt att planera för vem vet hur det kommer vara nästa vecka.

I vanliga fall går minst halva dygnet åt att sova för min del, först de där sju-åtta timmarna på natten och sedan ytterligare tre eller fyra när jag kommer hem från jobbet. Ibland sover jag mer och ibland sover jag mindre men hur mycket sömn jag än får så känns det aldrig som att det är tillräckligt. Jag är precis lika trött efter sex timmars nattsömn som jag är efter nio timmar och inget verkar hjälpa.

I dagsläget har jag inga mediciner för min fatigue, efter fem misslyckade försök med olika piller insåg till och med min läkare att min fatigue är för envis att rå på. Nu står istället hoppet till min nya bromsmedicin som även kan ha en effekt på enskilda symptom. Medan min läkare och MS-sköterska verkar optimistiska så håller jag mig lite mer neutral. Jag vågar inte längre hoppas på positiv effekt.

Nu på semestern har jag bara sovit ett enstaka antal gånger under dagtid, om än mestadels eftersom jag varit ute på vift med familjen och därför inte kunnat sova och istället fått pressa på. Jag har även sovit länge på morgnarna, fram till tio eller elva har inte alls varit ovanligt de senaste veckorna och det har varit riktigt skönt att inte väckas av väckarklockans envisa tutande varje morgon.

Det betyder så klart inte att jag vaknat något mer utvilad än vad jag brukar göra, i alla fall inte när det kommer till de kognitiva funktionerna. Medan kroppen har fått vila upp sig efter ett långt och ibland svårt år med alla turer på jobbet, så hade hjärnan nog behövt en dubbelt så lång semester för att hinna ikapp. Men det sägs ju att man inte kan få allt här i världen och jag antar att det är sant.