tisdag 11 september 2012

I betraktarens öga

Jag har i stort sett ingen uppfattning om mitt eget utseende, jag tror inte ens att jag skulle kunna beskriva mig själv. Jag vet vilken kroppstyp jag har och jag vet vem som tittar tillbaka i spegeln varje dag men utöver det skulle jag inte kunna säga något särskilt om mitt utseende. Möjligen beror detta på att det inte finns något särskilt att säga, jag tror ibland att jag kanske är totalt intetsägande.

För flera år sedan när jag och min syster bodde tillsammans hade vi en granne som vi kallade Fru Beige, hon var en sådan där person som smälte in i bakgrunden och sällan märktes om hon inte aktiv försökte ta kontakt. Jag vet inte hur många gånger det hände att jag klev ut genom porten och hörde en försynt liten röst hälsa bara för att upptäcka att människan stod rakt framför näsan på mig.

Jag undrar om jag också är en Fröken Beige och försvinner i bakgrunden eftersom jag är så fruktansvärt alldaglig och ointressant. Jag kan inte ens säga om jag själv tycker att jag är attraktiv eller inte. Jag har annars rätt så tydliga kriterier för vad jag anser vara vackert eller ej, jag kan nästan på direkten säga om jag tycker en annan person är fin eller ful i mina ögon men tydligen inte mig själv.

Är det så de flesta ser på sig själva, att de inte har en åsikt om sitt eget utseende. Jag säger de flesta eftersom vi alla antagligen träffat eller i alla fall hört talas om en av de där människorna som inte bara anser att de är vackra utan även känner sig manade att meddela alla andra om detta. De behöver tydligen ingen bekräftelse men jag tror jag gör det, från någon vänlig, opartisk individ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar