I min kommun räknar man inte antalet barn på en förskoleavdelning utan istället räknar man antalet timmar som dessa barn gemensamt har och kommunen får betalt för. Det betyder att i ett område där nästan alla arbetar krävs det inte särskilt många barn för att komma upp i de 650 timmar vi är ålagda att ha. På min förskola ser det lite annorlunda ut med många arbetslösa och studerande.
En tredjedel av våra barn går 15 timmar i veckan, hälften av barnen går mellan 20 och 30 timmar medan övriga har heltid eller lite mer. Just nu ligger vi på strax över 600 timmar med 27 inskrivna barn och vi har ryktesvägen hört att Mats Wiking, ordförande i utbildningsnämnden, tycker att det är viktigare att ekonomin går ihop än att vi kan tillhandahålla en god pedagogisk verksamhet.
Detta känns inte som ett helt okej sätt att tänka när förskolan nyligen erkändes som en egen skolform och fick ett kapitel i Skollagen. Att vi bara ska erbjuda omsorg går ju helt klart stick i stäv med detta. Men även om vi skulle få för oss att enbart erbjuda föräldrarna barnpassning i fortsättningen så betyder det stora antalet barn att vi har allvarliga brister när det kommer till säkerheten.
Detta ska man ju så klart helst inte prata högt om, allting ska ju se så fint ut på ytan, men jag tänker inte sticka under stolen med att vi inte alltid kan göra vårt jobb. I dag fick vi känna på just detta när ett av våra barn samt ett barn från en av de andra avdelningarna var borta när vi skulle gå in för att äta lunch. De hade helt sonika öppnat en dörr, gått genom en korridor och ut genom en annan dörr.
Utanför förskolan ligger en stor parkering med mycket trafik och precis bortanför den ligger en relativt tungt trafikerad gata och ytterligare några hundra meter bort går en mycket tungt trafikerad väg. Det var ren tur att pappan till ett av barnen råkade få syn på dem och tog med dem tillbaka till förskolan men vi vet fortfarande inte hur länge de var ensamma ute på parkeringen.
Det är inte okej och vi mår alla jättedåligt för det som hänt men samtidigt finns det vissa bakomliggande orsaker som jag anser att vi inte kan råda över. Med närmare trettio barn att hålla koll på är det enormt svårt att veta vart alla är. Lägg dessutom till ytterligare femtio barn från två andra avdelningar och det är nära nog omöjligt att räkna in alla, än mindre ge alla barn en stund av sin tid.
Jag tycker det är stor skam att det ska behöva vara så här och samtidigt veta att vi kan bli tvungna att ta in ännu fler barn om vi inte kommer upp i de där 650 timmarna. Det är väldigt lätt för någon som Mats Wiking och andra politiker utan verklighetsuppfattning, att tycka att vi ska pressa in ytterligare ett par barn, dessa herrar och damer vet ju tydligen inte hur det funkar i praktiken.
Siffror på ett papper må inte ljuga och visst, vi får inte in så mycket pengar som vi egentligen skulle behöva men någonstans måste man ändå inse att vi arbetar med små barn och det är inte bra för någon när barngrupperna blir för stora. Konsekvenserna blir oroliga barn, oroliga föräldrar, stressad personal, ingen pedagogisk verksamhet och potentiellt väldigt farliga säkerhetsbrister.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar