Tärande

I går åkte jag med mamma i hennes nya bil för att hälsa på hos syrran i det lilla gula huset på landet. Det dröjde inte länge innan jag blev satt i arbete med att dammsuga insidan av mammas bil innan det även blev dags att skura både insida och utsida på båda bilarna. Jag och syrran arbetade tillsammans även om hon fick ta det lite lugnt på grund av sina foflossningar och allmänt obehag.

I vanlig ordning körde jag på i hundratio utan att tänka på att det är just sådan här ansträngning som brukar slå mig i däck. Efter biltvättandet var avklarat slängde jag ihop smet till muffins och sedan en äppelsmulpaj som vi skulle ha till efterrätt. Medan syrran höll på med maten satte jag mig ner på en pall och tröttheten rusade över mig och gav mig ett hårt slag i huvudet.

Jag var rätt så mör resten av dagen och orkade inte ta mig för något särskilt när jag väl kom hem, jag var så trött att jag inte ens orkade läsa ett par sidor när jag gick och la mig för kvällen och sedan sov jag som en stock i mer än nio timmar. Jag är fortfarande inte helt pigg trots att jag nu varit vaken i några timmar och någon frukost har jag inte ens orkat tänka på trots att magen knorrar i protest.

Men det ska ju bli en dag idag också och jag har lite saker som jag tänkt göra idag, ett par av dem går heller inte att skjuta på till en annan dag. Det som inte är mest akut får vänta tills imorgon eller möjligen längre fram i veckan för även imorgon har jag planer. Då ska jag, efter avslutad arbetsdag, åka in till stan tillsammans med mamma för att ordna med pass inför vår resa i januari.

Resten av veckan blir förhoppningsvis lugn och det enda jag har inplanerat är en kväll tillsammans med kollegorna på jobbet för att planera vår verksamhet, eller ja, vad lite verksamhet vi kan lyckas snickra ihop utifrån de fullständigt horribla förutsättningar vi just nu dras med i form av för stora barngrupper och gnälliga, själviska föräldrar som ändå går hemma och drar.