Min MS ger sig till känna med besked

Strax innan klockan sju infann jag mig på jobbet för att starta upp den nya arbetsveckan; småpratade med kollegorna, tog emot barnen och dukade för frukost. Mycket längre än så kom jag inte, hade hunnit få i mig en smörgås och lite gröt när jag plötsligt blev otroligt yr och fick svårt att gå utan att ta stöd. Gång på gång snurrade rummet förbi framför mina ögon och jag fick snart ont i huvudet.

När jag även började må illa på grund av yrseln erbjöd sig en av mina kollegor att köra hem mig men under den korta promenaden från dörren till bilen bestämde vi att det kanske var bäst att åka till vårdcentralen bara för att kolla. Min första tanke var som alltid att det måste vara MS:en som spökar men jag gissade på att det antagligen var något med blodtrycket eftersom det inte gick över.

Jag fick rätt snabbt komma in till ett undersökningsrum och strax därpå fick jag träffa en läkare som kollade ögonen och öronen för att se om det kunde vara något sådant som ställde till det med balansen eftersom mitt blodtryck var i stort sett normalt (120/90) men allting var som det skulle och läkaren gissade på att det antagligen var min MS trots allt och i värsta fall fick jag åka till akuten.

Just då tyckte jag inte att det behövdes, vi sa hej och tack och jag gick ut för att vänta på mamma som jag ringt eftersom jag inte skulle klarat mig hela vägen hem i det tillstånd jag var i. Vi fick ta en snabb sväng förbi affären eftersom mamma skulle handla men jag fick gå och hålla mig i henne hela tiden och efter en kvart önskade jag att jag stannat kvar i bilen och väntat på henne istället.

När vi kom hem till mig tog vi en fika eftersom mitt illamående försvunnit och när jag satt ner gick det bra, rummet hade slutat snurra runt mig och det var bara när jag stod upp som jag kände hur jag svajade hit och dit. När mamma gick tyckte jag att jag mådde rätt så bra men medan jag skriver detta märker jag hur det börjar gå runt i huvudet på mig igen och det är nog dags för lite sängliggande.