Så var det måndag igen, den tredje måndagen tillbaka på jobbet efter semestern. Det känns lite lättare att komma upp på morgonen nu även om det fortfarande tar emot lite när väckarklockan ringer och man inser att man måste gå upp och göra sig iordning. Det är fortfarande lugnt på jobbet så man tar inte direkt ut sig, ingen risk för överarbetning med andra ord. Det känns bra med lite mjukstart så här i början.
På onsdag lär det dra igång för då börjar skolan för alla äldre syskon så då lär det genast bli fler barn. Dessutom har vi många föräldrar som ska börja på praktik så fram mot slutet av veckan misstänker jag att vi kommer ha full styrka igen - vilket betyder tjugofyra barn så snart vi har fått överinskolat de sista två från småbarn. I mitten av september blir vi av med ett barn som ska flytta men har redan ett nytt på väntelista.
Vi hoppas väl ha dragit igång verksamheten på riktigt fram i september och då blir det matematik, teknik och natur för hela slanten. Just nu håller vi på att samla matematik material. För ett par veckor sedan gjorde jag matteburkar och jag har även klippt ut geometriska former i olika färger som barnen ska få para ihop efter form eller färg beroende på vilken svårighetsgrad vi väljer att lägga det på när vi jobbar med materialet.
Min kollega och jag som kommer ha huvudansvaret för gruppen med tre- och fyraåringar, satt en dag i förra veckan och planerade lite vad vi ska hitta på med vår grupp. Än så länge har vi kommit på att barnen ska få mäta längd (på sig själva, sina fötter och händer bland annat) och sedan jämföra och sortera. Vi hade även tänkt arbeta en del med naturmaterial, jämföra längd på pinnar, sortera kottar efter storlek och mycket annat.
Det kommer bli ett spännande år som vi nu startar upp inom kort. Vi kommer ha planering nästa vecka för att prata lite om hur vi ska lägga upp läsåret samt ha en gemensam stunds planering med personalen på småbarnsavdelningen eftersom våra två avdelningar ingår i samma "block" - och chefen blir så glad när han märker att vi samarbetar mer. Tänk bara hur glad han blev av att veta att vi samarbetade vid vilan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar