Man kan dö av MS

Sånt jävla skitsnack får man ofta läsa när man är inne på amerikanska MS-siter. Där tror folk att så fort man fått MS så är det kört och man kommer dö i förtid. Ofta kan man läsa inlägg som "min farbror Fred dog av den här fruktansvärda sjukdomen" och andra liknande påståenden. Som de flesta svenska MS-patienter vet (hoppas jag) så kan man inte dö av den här sjukdomen, även om det kan vara en bakomliggande faktor.

Rent statistiskt talat så är det sällan påföljderna av MS som faktiskt dödar oss, men det går ju inte att blunda för att vissa får andra sjukdomar på grund av att vårt immunförsvar inte fungerar som det ska. Ändock så är det som dödar oss i slutändan det som dödar alla andra människor, utan att MS:n har något med saken att göra. Vi dör av (andra) sjukdomar, i olyckor, hjärtattacker, hög ålder och andra helt normala orsaker.

Om man går in på Google och söker på frasen 'die from MS' går den första länken till en sida skriven av en man med MS där han påstår att MS kommer döda oss som har sjukdomen. I slutet av sin text skriver han att han ibland får mail från människor som protesterar mot detta påstående, men i hans mening lever dessa i förnekelse. På så sätt förringar han inte bara andras kunskap, han sprider även falsk fakta till allmänheten.

Kanske just nu så sitter den någon därute, någon nydiagnosticerad som inte vågar fråga sin läkare eller som helt enkelt inte fått chansen att ställa några frågor. Han eller hon söker information om den här sjukdomen och hittar en sida där det står, svart på vitt man dör av MS och alla som säger annorlunda är rädda för att dö och förnekar detta så kallade faktum. Kan ni tänka er vad fruktansvärt det måste vara.

Jag är glad att jag bor i Sverige och jag är glad för Portalen där jag kan läsa och skriva och diskutera med andra MS-patienter. Jag är glad att väldigt få i detta land, utom kanske de grovt missinformerade, tror att man dör av MS. Jag är glad att jag kan säga att jag har den här sjukdomen utan att folk börjar behandla mig annorlunda, som om jag var döende. Jag är inte döende, inte mer än någon annan, för alla ska vi ju dö.

Men jag kommer leva precis lika länge som alla andra, och med ett precis lika rikt och innehållsrikt liv. Jag kanske inte vet hur min framtid kommer se ut exakt, om jag kanske kommer få börja gå med käpp eller rullator - eller kanske till och med hamnar i en rullstol så småningom. Kanske kommer jag fortfarande kunna gå själv, om än lite vingligt, resten av livet. Jag tänker inte ägna tid åt att tänka på det just nu.

Kanske kommer jag jobba tills jag blir trettiofem, eller sextiofem, eller sjuttiotre. Kanske kommer jag träffa någon och leva lycklig i alla mina dagar, kanske skiljer jag mig, kanske förblir jag singel resten av livet. Kanske får jag barn och kanske inte, kanske skaffar jag hus eller så bor jag i lägenhet tills de bär ut mig. Kanske blir jag överkörd av en buss imorgon, kanske blir jag hundratio och dör fridfullt i sömnen.

Jag kanske till och med blir en av de där få som faktiskt dör på grund av att jag har MS men sannolikheten känns större att jag skulle falla sjutton våningar, landa på huvudet och sedan bli genomborrad av ett stålrör. För de med MS som går runt och har dödsångest och blir deppade för att de fått diagnosen vill jag bara säga; vad fan har ni att vara så nere för? Det är ju inte direkt så att ni kommer dö så sluta vara sådana pessimister.