Ibland känner jag mig så kluven i fråga om arbete och hur mycket man ska arbeta och fortsatt sjukskrivning eller inte. Har sådana hemska skuldkänslor för att jag inte jobbar heltid samtidigt som jag vet att jag måste ta hand om mig själv - och ibland känns det bara som att jag vill skita i alltihopa och bara gå hemma och dra benen efter mig hela dagarna. Bli sjukskriven på heltid och bara gömma mig under täcket.
Samtidigt är det det sista jag vill, jag vill och kan arbeta (även om det går i vågor hur mycket jag orkar) och jag skulle nog bli tokig om jag var hemma för länge. Fyra veckor semester var väldigt skönt i år och hade lätt kunnat haft fyra veckor till, men jag hade ju ändå vetat att jag skulle komma tillbaka till jobbet. Är man sjukskriven så går man ju bara där och gör ingenting, man njuter väl inte ens av ledighet som bara fortsätter.
Dessutom så trivs jag ju så otroligt bra på mitt jobb, jag kan inte ens föreställa mig att aldrig få gå dit igen. Mina kollegor är fantastiska och jag älskar verkligen mitt arbete och tycker så väldigt mycket om barnen. Det känns sorgligt att ens föreställa sig att inte fortsätta jobba som förskollärare, att aldrig bli kallad fröken igen, att inte få höra alla rolig och snusförnuftiga kommentaerr och inte få några fler gosiga kramar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen mig i det du skriver. Jag var sjukskriven i 3 veckor pga MS:en. Trodde jag skulle få frispel på att gå hemma.
SvaraRaderaJag vet inte om man får vara volontär när man är sjukskriven. Det finns ju ställen där man kan "komma och gå" när man känner för det. Då kan man ju ändå känna att man kan göra lite nytta dom dagar man orkar.
Tror jag själv kommer göra något sådant om jag blir sjukskriven en längre tid. Då kan man ju "jobba" när man orkar och gå hem när man vill =)