En vecka snart till ände

Den här veckan har jag ingen planeringstid så jag jobbar mina 75% i barngrupp och det är med nöd och näppe som jag klarar det. De sista två timmarna innan arbetsdagen är slut är jag helt utmattad och varje dag denna vecka har jag gått hem och sovit i tre timmar, alla dagar utom idag för idag sov jag bara två timmar. Dessutom känner jag mig inte som en zombie idag så kanske börjar jag vänja mig vid tempot igen.

Det är otroligt vad snabbt man släpper jobbet och vad fort man kommer in i det igen. Imorgon gör jag min sista dag för den här veckan och även om dessa dagar har gått väldigt fort så känns det ändå som att jag varit tillbaka i minst en månad. Det finns säkert ett tjusigt ord för sådana tidsparadoxer men jag orkar verkligen inte ta reda på vad det ordet kan tänkas vara så jag nöjer mig helt enkelt med min briljanta beskrivning här ovan.

Imorgon har jag fått byta min arbetstid så att jag slutar klockan fem istället för klockan fyra, dels eftersom jag inte kunde med att låta min stackars kollega vara ensam med en handfull barn i en hel timma och dels eftersom jag är korkad och inte kan med att säga nej när jag inte har något annat inbokat. Fast jag kan ju erkänna att det känns lite surt att den kollega som avlöser mig klockan fem inte kunde lägga på en timma på sin arbetstid.

Inte för att jag kommer säga något om det, min vana trogen så smilar jag väl bara och säger att det gör alls ingenting. Som sagt, jag är korkad och ibland alldeles för snäll för mitt eget bästa. Hade jag varit frisk och stark hade det inte gjort mig något alls, men med tanke på min MS så borde jag verkligen veta bättre vid det här laget. Det lär bli en alldeles för kort helg som uteslutande går åt till återhämtning.