Kränkande behandling

Nu har jag kommit en bit i boken jag nämnde i mitt förra inlägg, Hissad och dissad, och jag måste erkänna att jag är en smula fundersam över vart fasiken boken går ut på. Kränkande behandling och uteslutningar är dåliga. Nej, det visste jag redan. Det är alltid den som blivit kränkt som vet om det rört sig om en kränkning eller inte. Javisst, det kan jag gå med på. Det är aldrig barnet som kränker som gör fel utan det finns bakomliggande anledningar. Okej, det låter helt rimligt. Men vad fan är en kränkning?!

Ett exempel från boken;
"På Edmunds förskola äter alla barnen i en gemensam matsal. De har inga bestämda platser utan fyller på vid borden vartefter barnen kommer. Edmund stretar med att få vara med i den övriga pojkgruppen. Så här säger han om lunchen: 'När det är mat brukar jag skynda mig till matsalen, det måste man om man vill ha bra platser. Helst vill jag sitta bredvid Alex. Ibland får jag inte det, för det inte finns plats, för att han kommit före och Olof sitter där istället...' "

Sedan antyder författaren att Edmund blir kränkt men jag vet inte riktigt om han blir det för att han inte får sitta bredvid sin kompis, eller för att det inte finns bestämda platser så att man undviker det här problemet. Fast då undrar jag, om man istället skulle införa bestämda platser, skulle inte Edmund bli kränkt då också om han inte får sitta bredvid sin kompis. Och varför säger författaren ingenting om Olof som kanske blir kränkt när Edmund hinner först till platsen? Och vad fan är en kränkning?

Det verkar inte bättre än att jag sitter här med ännu en bok full med exempel på vad som kan vara kränkande beteende, men utan några som helst djupare tankar än "kränkning dålig, kompis bra". Jag menar, kom igen, ska de skriva om hur barn kränker varandra och hur vuxna kränker barn, så kan de väl åtminstone ge oss något mer än något dravel om att man inte ska utesluta varandra, men utan några som helst förslag på hur man faktiskt kan arbeta med detta.

Ja, jag erkänner, jag är antagligen bortskämd med att vi redan kommit så långt i vårt arbete med konflikthantering och hur man skapar ett bra klimat, att det enda jag får ut av Hissad och dissad är en mild irritation över de fåniga exemplen som egentligen kan innebär en kränkning för alla, bara man vrider på det tillräckligt många gånger. En blir kränkt som inte får vara med och leka och någon annan blir kränkt när ett tredje barn vill komma med i leken.

Det verkar som att alla kan bli kränkt, för allt, hela tiden, och det finns fan inget man kan göra åt den saken för det är alltid den som blivit kränkt som har rätt. På det stora hela så får jag nog ändå hålla med min kollega när hon sa att det är alltför lätt för folk att bli kränkta idag, vad som än händer så har de blivit kränkta. Fick du inte åka på bussen när du sparkade sönder sätena? Klart du blivit kränkt. Blev du tillsagd att ta av dig kepsen av din lärare? Klart du blivit kränkt. Kränkt, kränkt, kränkt! Jag spyr!