Mer dramatik

Alla som läste gårdagens inlägg vet att det blev en dramatisk eftermiddag på jobbet och jag ska säga er att jag var helt slut resten av dagen. Så när jag släckte lampan vid strax före elva på kvällen för att få mina åtta timmars sömn, så var det sista jag väntade mig att det skulle börja dåna och slamra ute i trappuppgången när något drogs längs räckena. Naturligtvis antog jag att det var husets uttråkade ungar som förde ett sådant liv.

Det vore inte första gången det hände även om oväsendet brukar ske mitt på dagen och inte så sent på kvällen. Efter en titt ut genom titthålet insåg jag att det inte var barn eller ungdomar som väsnades, utan ett gäng brandman som sprang upp i trappan med en slang släpande efter sig och det var den som slog mot räcket så att det dånade och skramlade så det stod härliga till - och sedan såg jag de blinkande ljusen utanför fönstret.

Detta är andra gången sedan jag flyttade hit som brandkåren kommit, men första gången var nere på parkeringen där en bil satts i brand. Nu var det istället tal om en lägenhetsbrand och det kändes väldigt obehagligt. Snabbt stängde jag in katterna i sovrummet medan jag gick för att hämta deras transportburar så att ag lätt skulle kunna bära ut dem om någon kom och knackade på för att meddela att huset behövde utrymmas.

Kan ju säga att katterna inte alls var förtjust i detta och de slängde sig och skrek och pep där inne i burarna medan jag klädde på mig och tog på skorna, stoppade nycklar, mobil och plånbok i fickan och satte mig för att vänta. Min yngste katt var helt hysterisk och försökte dra in min tröjärm genom gallret på buren medan den äldste katten kastade sig från sida till sida inne i sin bur och försökte krafsa sig ut genom botten.

Det var hemskt att behöva ha dem i burarna men inte mycket annat att göra eftersom jag visste att de bara skulle springa och gömma sig om någon knackade på dörren. Efter ungefär fyrtiofem minuter åkte brandbilen iväg och det blev tyst och lugnt ute i trappuppgången. Jag släppte ut katterna som lyckligtvis lugnat sig vid det laget och sedan fick den yngste katten kramar för att han var så uppskakad av händelsen.

Jag var nog rätt uppskakad själv, särskilt eftersom jag visste att flera familjer redan lämnat huset, däribland ett par på min våning som bar ut sina katter i transportburar. Lyckades i alla fall somna någon gång vid ett-tiden och sov som en stock tills klockan var sju när det var dags att gå upp igen för att möta ännu en dag. Dock inte en dag på jobbet eftersom vi fortfarande inte kan bli insläppta på grund av all snö.

Även imorgon kommer det vara stängt eftersom de inte hunnit skotta bort all snö, men på torsdag hoppas vi att vi kan återgå i arbete som vanligt. Imorgon så blir det till att arbeta hemifrån och då tänkte jag utnyttja tiden till att läsa klart Hissad och dissad, och förhoppningsvis göra klart mina "tecken som stöd"-kort. Vi använder oss nämligen av en förenklad form av teckenspråk för att komplettera talspråket.

Det är riktigt roligt att hålla på med tecken som stöd och barnen är mycket duktiga. Under hösten har vi arbetat med att lära oss teckna våra namn vilket de snappade upp riktigt fort, både sina egna och kompisarnas namn. Nu när barnen kommer tillbaka ska de även börja få lära sig lite ord. SNÖ kan ju vara ett bra ord att börja med eftersom det verkar som att vi kommer få se allt det här vita ända fram i maj nån gång.