Ibland kan jag drabbas av sådana där blixtdepressioner. De känns precis som en riktig depression, like maktlöst ångestladdat sitter det och gnager i bröstet, men som tur är så varar inte känslan i mer än någon timma eller så och kan oftast botas genom att man håller sig sysselsatt. Att läsa en bok brukar funka eftersom tankarna då sysselsätts med annat och man kan glömma gnagandet och värken i bröstkorgen.
Anledningen till att jag skriver detta...? Ja, jag drabbades helt plötsligt av en sådan här blixtdepression. Jag tror det är okej för mig att använda det ordet, även om det inte är en "riktig" depression. Jag har varit med om den riktiga sorten och tycker nog att det är en helt korrekt benämning att kalla den här olustskänslan för en blixtdepp, något som flyger på när man minst anar det, av anledningar man aldrig kan förstå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar