Söndag, min Söndag

Precis när man börjar slappna av och komma in i att det är helg och att man kan sova längre på morgonen, inser man plötsligt att imorgon är det roliga slut. Imorgon måste man släpa sig ur sängen innan fan får på sig träskorna (ett av min mammas uttryck) och pallra sig iväg till jobbet, förhoppningsvis någorlunda pigg och alert och redo. Imorgon är det dessutom AT-möte på kvällen men det ska väl kunna gå.

Det blir åtminstone ett kort vecka, i alla fall vad gäller arbete i barngrupp. PÅ torsdag och fredag har vi planeringsdagar (stängningsdag kallas det på andra ställen) då vi ska sitta och... ja, planera. Det blir långa dagar, åtta timmar varje dag, men på något sätt ska det väl gå. Jag vet inte riktigt hur och jag vet att hjärnan kommer stänga av ett par timmar efter lunch, men jag får väl tvinga mig själv att hålla mig vaken.

Jag var ju hos läkaren i torsdags och hon menade att jag måste börja ta mina vakenhetspiller varje dag, oavsett biverkningar. Jag kan ju hålla med om att det är bästa sättet att bli av med biverkningarna, men har hon någon som helst idé om hur det känns att ha nästintill migränhuvudvärk medan man jobbar i en barngrupp med fler än tjugo barn? Jag gissar på att hon inte vet och inte heller bryr sig särskilt mycket.

Nu verkar det som att läkaren vill att jag propar i mig så mycket piller som möjligt så att jag ska kunna gå upp och jobb heltid, medan chefen och Försäkringskassan är helt inne på min linje om att fortsätta vara sjukskriven och att det är jättebra att jag i alla fall orkar jobba 75% (ja, okej, vet inte om chefen tycker det är jättebra, men han verkar i alla fall ha accepterat det). Så det verkar som att balansvågen tippat över.

Man tycker ju att Försäkringskassan borde vara de som är emot fortsatt sjukskrivning, särskilt som det är ett år i december sedan jag blev sjukskriven. Istället så pratar min nya handläggare om vilka möjligheter det finns och är inte alls påstridig om att få andra arbetsuppgifter (vilket är omöjligt) eller söka nytt jobb. Jag undrar varför alla gnäller om Försäkringskassan hela tiden, de är ju inte Satan personifierade.

Jag vet att jag skrivit ett inlägg om Försäkringskassan för några månader sedan, där jag tog upp just detta med att de inte är så hemska som gnällspikarna vill få det till. Så jag tänker inte upprepa mig själv utan istället fortsätta njuta av min söndag. Doften av nytvättade kläder på tork, synen av sovande katter, och känslan av att veta att en hel dag av att bara ta det lugnt ligger framför mig.