Då har vännen åkt hem och jag är ensam här hemma igen. Nu blir det till att vila resten av dagen så att jag orkar med arbetsveckan som väntar. Men riktigt än är det inte slut på helgen så nu ska det njutas av god mat, choklad och lite läsk. Inatt sover jag ensam i min säng, utan att ha en annan människa som trycker upp sitt knä(!) i ryggen på mig. Man uppskattar aldrig hur bra det är att ha sängen alldeles för sig själv förrän man delat den med någon som också är van vid att sova ensam.
Men förutom det faktum att det varit lite väl trångt i sängen de senaste två nätterna så har det varit riktigt kul. I fredags när jag hämtat Tez vid tågstationen åkte vi in till stan och jag hämtade ut mina nya glasögon innan v gick och handlade och sedan åkte hem för att äta middag - fast det tog ytterligare några timmar innan vi faktiskt kom så långt som till att börja laga maten. Resten av kvällen tillbringades i hemmets lugna vrå medan vi slappade och tittade på TV och bara hade kul.
Lördagen var lite mer intensiv. Då var vi på Bike, en motorcykelbutik, eftersom de firade 30 år och brorsan och några kompisar skulle dit. Eftersom jag ville ha en hjälm så hängde Tez och jag på och det blev faktiskt en hjälm, plus chansen att vinna 30 000 kronor i ett lotteri - fast det blev ingen vinst för min del, trots att jag hade fyra lotter. Efter Bike var det dags att åka hem, äta lunch och sedan kollade vi en film och tog det lugnt i några timmar innan vi skulle iväg för att äta grekiskt och spela biljard.
När vi kom hem på kvällen var det dags för ännu en film och sedan somnade vi gott och jag fick faktiskt mer sömn inatt än föregående natt, antagligen delvis för att jag hunnit vänja mig lite vid att ha en annan person i sängen, och delvis eftersom jag var helt slut. Det hindrade mig förstås inte från att vakna varje gång Tez vände på sig, särskilt när hon låg så nära som det bara gick utan att rulla ovanpå mig. Men jag fick i alla fall nästan åtta sammanhängande timmars sömn så nu ska jag vara redo för veckan som kommer.
söndag 28 februari 2010
fredag 26 februari 2010
Morgonritualer
Det är rätt så otroligt att varje morgon, oavsett årstid, alltid ser likadan ut här hemma. Jag antar att det är så när man bor ensam, man vänjer sig vid ett visst sätt - också går det ju otroligt fort också. Vakna, på toa, ta min vakenhetstablett, sätta igång vattenkranen i köket så att vattnet ska bli kallt, klä på mig, fylla på katternas vattenskål och eventuellt deras torrfoder, borsta tänderna och låtsas fixa håret - och sedan är jag klar att möta dagen.
torsdag 25 februari 2010
Mycket att göra
Imorgon blir det ett späckat schema eftersom jag varit alltför trött för att göra något alls idag. Först av allt måste jag ta mig till jobbet, sedan få tid att ta ut pengar till kollegan innan det är dags att sluta för dagen. Sedan snabbt hem för att bädda rent i sängen, hänga in all tvätt i garderoben och betala räkningar innan det är dags att hämta vännen på tågstationen. Efter det ska hon släpas med in till stan för att hämta ut mina nya glasögon. Men efter det så ska det nog bli en rätt så lugn eftermiddag och kväll.
Dålig stil
Jag känner mig faktiskt rätt så skamsen som nu lyckats glömma, inte bara en utan två gånger, att jag ska få besök i helgen. Det är Tez som kommer från Göteborg för att underhålla mig - och kanske för att hon ska få sin julklapp och födelsedagspresent också. Nu har jag i alla fall skrivit upp att hon (förhoppningsvis) kommer med tåget imorgon så att jag inte glömmer bort att hämta henne. Det vore ju för jäkligt om jag gjorde det.
tisdag 23 februari 2010
Kronan på verket
Fick veta nu på eftermiddagen att även skolan i närheten av min arbetsplats har stängts på grund av rasrisk från all snö på taken. Än en gång säger jag att det är tur i oturen att det är sportlov nu och att många barn är hemma och är lediga, annars hade det blivit tufft. Jag tycker synd om alla föräldrar som måste stanna hemma med sina barn utan ersättning dock. Men vad ska man göra, det finns ju inte direkt några andra alternativ.
Mer dramatik
Alla som läste gårdagens inlägg vet att det blev en dramatisk eftermiddag på jobbet och jag ska säga er att jag var helt slut resten av dagen. Så när jag släckte lampan vid strax före elva på kvällen för att få mina åtta timmars sömn, så var det sista jag väntade mig att det skulle börja dåna och slamra ute i trappuppgången när något drogs längs räckena. Naturligtvis antog jag att det var husets uttråkade ungar som förde ett sådant liv.
Det vore inte första gången det hände även om oväsendet brukar ske mitt på dagen och inte så sent på kvällen. Efter en titt ut genom titthålet insåg jag att det inte var barn eller ungdomar som väsnades, utan ett gäng brandman som sprang upp i trappan med en slang släpande efter sig och det var den som slog mot räcket så att det dånade och skramlade så det stod härliga till - och sedan såg jag de blinkande ljusen utanför fönstret.
Detta är andra gången sedan jag flyttade hit som brandkåren kommit, men första gången var nere på parkeringen där en bil satts i brand. Nu var det istället tal om en lägenhetsbrand och det kändes väldigt obehagligt. Snabbt stängde jag in katterna i sovrummet medan jag gick för att hämta deras transportburar så att ag lätt skulle kunna bära ut dem om någon kom och knackade på för att meddela att huset behövde utrymmas.
Kan ju säga att katterna inte alls var förtjust i detta och de slängde sig och skrek och pep där inne i burarna medan jag klädde på mig och tog på skorna, stoppade nycklar, mobil och plånbok i fickan och satte mig för att vänta. Min yngste katt var helt hysterisk och försökte dra in min tröjärm genom gallret på buren medan den äldste katten kastade sig från sida till sida inne i sin bur och försökte krafsa sig ut genom botten.
Det var hemskt att behöva ha dem i burarna men inte mycket annat att göra eftersom jag visste att de bara skulle springa och gömma sig om någon knackade på dörren. Efter ungefär fyrtiofem minuter åkte brandbilen iväg och det blev tyst och lugnt ute i trappuppgången. Jag släppte ut katterna som lyckligtvis lugnat sig vid det laget och sedan fick den yngste katten kramar för att han var så uppskakad av händelsen.
Jag var nog rätt uppskakad själv, särskilt eftersom jag visste att flera familjer redan lämnat huset, däribland ett par på min våning som bar ut sina katter i transportburar. Lyckades i alla fall somna någon gång vid ett-tiden och sov som en stock tills klockan var sju när det var dags att gå upp igen för att möta ännu en dag. Dock inte en dag på jobbet eftersom vi fortfarande inte kan bli insläppta på grund av all snö.
Även imorgon kommer det vara stängt eftersom de inte hunnit skotta bort all snö, men på torsdag hoppas vi att vi kan återgå i arbete som vanligt. Imorgon så blir det till att arbeta hemifrån och då tänkte jag utnyttja tiden till att läsa klart Hissad och dissad, och förhoppningsvis göra klart mina "tecken som stöd"-kort. Vi använder oss nämligen av en förenklad form av teckenspråk för att komplettera talspråket.
Det är riktigt roligt att hålla på med tecken som stöd och barnen är mycket duktiga. Under hösten har vi arbetat med att lära oss teckna våra namn vilket de snappade upp riktigt fort, både sina egna och kompisarnas namn. Nu när barnen kommer tillbaka ska de även börja få lära sig lite ord. SNÖ kan ju vara ett bra ord att börja med eftersom det verkar som att vi kommer få se allt det här vita ända fram i maj nån gång.
Det vore inte första gången det hände även om oväsendet brukar ske mitt på dagen och inte så sent på kvällen. Efter en titt ut genom titthålet insåg jag att det inte var barn eller ungdomar som väsnades, utan ett gäng brandman som sprang upp i trappan med en slang släpande efter sig och det var den som slog mot räcket så att det dånade och skramlade så det stod härliga till - och sedan såg jag de blinkande ljusen utanför fönstret.
Detta är andra gången sedan jag flyttade hit som brandkåren kommit, men första gången var nere på parkeringen där en bil satts i brand. Nu var det istället tal om en lägenhetsbrand och det kändes väldigt obehagligt. Snabbt stängde jag in katterna i sovrummet medan jag gick för att hämta deras transportburar så att ag lätt skulle kunna bära ut dem om någon kom och knackade på för att meddela att huset behövde utrymmas.
Kan ju säga att katterna inte alls var förtjust i detta och de slängde sig och skrek och pep där inne i burarna medan jag klädde på mig och tog på skorna, stoppade nycklar, mobil och plånbok i fickan och satte mig för att vänta. Min yngste katt var helt hysterisk och försökte dra in min tröjärm genom gallret på buren medan den äldste katten kastade sig från sida till sida inne i sin bur och försökte krafsa sig ut genom botten.
Det var hemskt att behöva ha dem i burarna men inte mycket annat att göra eftersom jag visste att de bara skulle springa och gömma sig om någon knackade på dörren. Efter ungefär fyrtiofem minuter åkte brandbilen iväg och det blev tyst och lugnt ute i trappuppgången. Jag släppte ut katterna som lyckligtvis lugnat sig vid det laget och sedan fick den yngste katten kramar för att han var så uppskakad av händelsen.
Jag var nog rätt uppskakad själv, särskilt eftersom jag visste att flera familjer redan lämnat huset, däribland ett par på min våning som bar ut sina katter i transportburar. Lyckades i alla fall somna någon gång vid ett-tiden och sov som en stock tills klockan var sju när det var dags att gå upp igen för att möta ännu en dag. Dock inte en dag på jobbet eftersom vi fortfarande inte kan bli insläppta på grund av all snö.
Även imorgon kommer det vara stängt eftersom de inte hunnit skotta bort all snö, men på torsdag hoppas vi att vi kan återgå i arbete som vanligt. Imorgon så blir det till att arbeta hemifrån och då tänkte jag utnyttja tiden till att läsa klart Hissad och dissad, och förhoppningsvis göra klart mina "tecken som stöd"-kort. Vi använder oss nämligen av en förenklad form av teckenspråk för att komplettera talspråket.
Det är riktigt roligt att hålla på med tecken som stöd och barnen är mycket duktiga. Under hösten har vi arbetat med att lära oss teckna våra namn vilket de snappade upp riktigt fort, både sina egna och kompisarnas namn. Nu när barnen kommer tillbaka ska de även börja få lära sig lite ord. SNÖ kan ju vara ett bra ord att börja med eftersom det verkar som att vi kommer få se allt det här vita ända fram i maj nån gång.
måndag 22 februari 2010
Kränkande behandling
Nu har jag kommit en bit i boken jag nämnde i mitt förra inlägg, Hissad och dissad, och jag måste erkänna att jag är en smula fundersam över vart fasiken boken går ut på. Kränkande behandling och uteslutningar är dåliga. Nej, det visste jag redan. Det är alltid den som blivit kränkt som vet om det rört sig om en kränkning eller inte. Javisst, det kan jag gå med på. Det är aldrig barnet som kränker som gör fel utan det finns bakomliggande anledningar. Okej, det låter helt rimligt. Men vad fan är en kränkning?!
Ett exempel från boken;
"På Edmunds förskola äter alla barnen i en gemensam matsal. De har inga bestämda platser utan fyller på vid borden vartefter barnen kommer. Edmund stretar med att få vara med i den övriga pojkgruppen. Så här säger han om lunchen: 'När det är mat brukar jag skynda mig till matsalen, det måste man om man vill ha bra platser. Helst vill jag sitta bredvid Alex. Ibland får jag inte det, för det inte finns plats, för att han kommit före och Olof sitter där istället...' "
Sedan antyder författaren att Edmund blir kränkt men jag vet inte riktigt om han blir det för att han inte får sitta bredvid sin kompis, eller för att det inte finns bestämda platser så att man undviker det här problemet. Fast då undrar jag, om man istället skulle införa bestämda platser, skulle inte Edmund bli kränkt då också om han inte får sitta bredvid sin kompis. Och varför säger författaren ingenting om Olof som kanske blir kränkt när Edmund hinner först till platsen? Och vad fan är en kränkning?
Det verkar inte bättre än att jag sitter här med ännu en bok full med exempel på vad som kan vara kränkande beteende, men utan några som helst djupare tankar än "kränkning dålig, kompis bra". Jag menar, kom igen, ska de skriva om hur barn kränker varandra och hur vuxna kränker barn, så kan de väl åtminstone ge oss något mer än något dravel om att man inte ska utesluta varandra, men utan några som helst förslag på hur man faktiskt kan arbeta med detta.
Ja, jag erkänner, jag är antagligen bortskämd med att vi redan kommit så långt i vårt arbete med konflikthantering och hur man skapar ett bra klimat, att det enda jag får ut av Hissad och dissad är en mild irritation över de fåniga exemplen som egentligen kan innebär en kränkning för alla, bara man vrider på det tillräckligt många gånger. En blir kränkt som inte får vara med och leka och någon annan blir kränkt när ett tredje barn vill komma med i leken.
Det verkar som att alla kan bli kränkt, för allt, hela tiden, och det finns fan inget man kan göra åt den saken för det är alltid den som blivit kränkt som har rätt. På det stora hela så får jag nog ändå hålla med min kollega när hon sa att det är alltför lätt för folk att bli kränkta idag, vad som än händer så har de blivit kränkta. Fick du inte åka på bussen när du sparkade sönder sätena? Klart du blivit kränkt. Blev du tillsagd att ta av dig kepsen av din lärare? Klart du blivit kränkt. Kränkt, kränkt, kränkt! Jag spyr!
Ett exempel från boken;
"På Edmunds förskola äter alla barnen i en gemensam matsal. De har inga bestämda platser utan fyller på vid borden vartefter barnen kommer. Edmund stretar med att få vara med i den övriga pojkgruppen. Så här säger han om lunchen: 'När det är mat brukar jag skynda mig till matsalen, det måste man om man vill ha bra platser. Helst vill jag sitta bredvid Alex. Ibland får jag inte det, för det inte finns plats, för att han kommit före och Olof sitter där istället...' "
Sedan antyder författaren att Edmund blir kränkt men jag vet inte riktigt om han blir det för att han inte får sitta bredvid sin kompis, eller för att det inte finns bestämda platser så att man undviker det här problemet. Fast då undrar jag, om man istället skulle införa bestämda platser, skulle inte Edmund bli kränkt då också om han inte får sitta bredvid sin kompis. Och varför säger författaren ingenting om Olof som kanske blir kränkt när Edmund hinner först till platsen? Och vad fan är en kränkning?
Det verkar inte bättre än att jag sitter här med ännu en bok full med exempel på vad som kan vara kränkande beteende, men utan några som helst djupare tankar än "kränkning dålig, kompis bra". Jag menar, kom igen, ska de skriva om hur barn kränker varandra och hur vuxna kränker barn, så kan de väl åtminstone ge oss något mer än något dravel om att man inte ska utesluta varandra, men utan några som helst förslag på hur man faktiskt kan arbeta med detta.
Ja, jag erkänner, jag är antagligen bortskämd med att vi redan kommit så långt i vårt arbete med konflikthantering och hur man skapar ett bra klimat, att det enda jag får ut av Hissad och dissad är en mild irritation över de fåniga exemplen som egentligen kan innebär en kränkning för alla, bara man vrider på det tillräckligt många gånger. En blir kränkt som inte får vara med och leka och någon annan blir kränkt när ett tredje barn vill komma med i leken.
Det verkar som att alla kan bli kränkt, för allt, hela tiden, och det finns fan inget man kan göra åt den saken för det är alltid den som blivit kränkt som har rätt. På det stora hela så får jag nog ändå hålla med min kollega när hon sa att det är alltför lätt för folk att bli kränkta idag, vad som än händer så har de blivit kränkta. Fick du inte åka på bussen när du sparkade sönder sätena? Klart du blivit kränkt. Blev du tillsagd att ta av dig kepsen av din lärare? Klart du blivit kränkt. Kränkt, kränkt, kränkt! Jag spyr!
Dramatik på hög nivå
Idag kom jag hem från jobbet en halvtimma tidigare än det var tänkt, allt på grund av den dramatiska eftermiddag vi haft. Strax efter lunch fick vi veta att vi var tvungna att evakuera på jobbet på grund av all snö på taket. Det företag som sköter om vår fastighet kunde inte garantera säkerheten och vi var tvungna att skicka hem alla barnen. Det innebar nästan en timma i telefon för att försöka få tag på alla föräldrar.
Tur i oturen är väl att det är sportlov denna veckan och att många barn är lediga, så det var bara sex barn som behövde hämtas. Men övriga föräldrar var tvungna att meddelas eftersom det kan tänkas att de kommer senare i veckan. Som det ser ut nu kommer det vara stängt imorgon också och vi personal kommer få utnyttja dagen som planeringsdag, antingen hemma hos någon kollega eller på skolan som ju ändå är tom på lovet.
Själv ska jag sitta i möte hela dagen (vilket var bestämt sedan innan) eftersom vi ska utvärdera vår arbetsplan. Så det blir en lång dag för mig imorgon, mellan åtta och fyra, men det kommer säkerligen bli roligt och givande också. Att vara med i Skolutvecklingsgruppen är verkligen superkul och jag blev så glad när jag kunde vara med i den gruppen, plus att jag även är med i Ekonomigruppen och beslutar om inköp!
Det roligaste är ju så klart den pedagogiska biten, att vara med barnen, att leka och lära tillsammans med dem, men det är minst lika roligt att sitta med på ett Skolutvecklingsmöte och diskutera fram hur vi ska arbeta med barnen och vilken vision vi har för vår förskola. Nu eftersom jag fick lite ledig tid, tänkte jag sätta mig och läsa boken Hissad och dissad - om relationsarbete i förskolan, som jag hört ska vara riktigt bra.
Tur i oturen är väl att det är sportlov denna veckan och att många barn är lediga, så det var bara sex barn som behövde hämtas. Men övriga föräldrar var tvungna att meddelas eftersom det kan tänkas att de kommer senare i veckan. Som det ser ut nu kommer det vara stängt imorgon också och vi personal kommer få utnyttja dagen som planeringsdag, antingen hemma hos någon kollega eller på skolan som ju ändå är tom på lovet.
Själv ska jag sitta i möte hela dagen (vilket var bestämt sedan innan) eftersom vi ska utvärdera vår arbetsplan. Så det blir en lång dag för mig imorgon, mellan åtta och fyra, men det kommer säkerligen bli roligt och givande också. Att vara med i Skolutvecklingsgruppen är verkligen superkul och jag blev så glad när jag kunde vara med i den gruppen, plus att jag även är med i Ekonomigruppen och beslutar om inköp!
Det roligaste är ju så klart den pedagogiska biten, att vara med barnen, att leka och lära tillsammans med dem, men det är minst lika roligt att sitta med på ett Skolutvecklingsmöte och diskutera fram hur vi ska arbeta med barnen och vilken vision vi har för vår förskola. Nu eftersom jag fick lite ledig tid, tänkte jag sätta mig och läsa boken Hissad och dissad - om relationsarbete i förskolan, som jag hört ska vara riktigt bra.
söndag 21 februari 2010
Mardrömmar
Igår yrde ju snön runt husknuten och drivorna växte sig högre och högre. Idag på morgonen vaknade jag till en antydan till sol innan jag prompt somnade om igen och drömde något fruktansvärt. Jag drömde att jag skulle ta på mig ytterkläderna och att jag tittade längtansfull på mina nya skor när jag sa; "Om det inte varit så mycket snö hade jag tagit dem istället", varpå någon säger att all snön är borta och att det nu är barmark.
Ni förstår säkert att jag, snöälskaren, fick hjärtat i halsgropen och i drömmen rusade fram till fönstret för att se ut - och mycket riktigt, där låg lite snö på gräsmattan men i övrigt så var allt borta. Efter det vaknade jag och även om jag lyckades övertyga mig själv om att det bara varit en hemsk dröm, så var jag ändå tvungen att gå och se efter. Tack och lov låg all snön kvar på marken och det har dessutom slutat snöa. Allt väl i världen.
Ni förstår säkert att jag, snöälskaren, fick hjärtat i halsgropen och i drömmen rusade fram till fönstret för att se ut - och mycket riktigt, där låg lite snö på gräsmattan men i övrigt så var allt borta. Efter det vaknade jag och även om jag lyckades övertyga mig själv om att det bara varit en hemsk dröm, så var jag ändå tvungen att gå och se efter. Tack och lov låg all snön kvar på marken och det har dessutom slutat snöa. Allt väl i världen.
lördag 20 februari 2010
Snöstorm
Det vräker ner snö. Snö, snö, snö i stora lass. Det är sådana här dagar man är glad att man har mat, en dator och böcker att läsa, så att man slipper ge sig ut i eländet. Snö är fint och trevligt men inte så roligt medan det snöar, i alla fall inte när det vräker ner och har gjort så i tre dagars tid. Men jag tänker inte klaga för här har man gått och längtat efter en riktig vinter i mer än tio års tid och jag tänker ta mig tusan njuta av vädret.
Det är en smula oroväckande att tak rasar in överallt men jag tror nog att jag själv sitter relativt säkert med tanke på att jag bor på andra våningen i ett sjuvåningshus. Om taket rasar in så har jag inget att oroa mig för. Apropå tak som rasar in, fick höra idag att taket på den nybyggda Arenan i Vänersborg rasat in. Som att det inte räckte med att ingen ville ha den byggd, nu rasar den samman efter bara ett par månader.
Det är en smula oroväckande att tak rasar in överallt men jag tror nog att jag själv sitter relativt säkert med tanke på att jag bor på andra våningen i ett sjuvåningshus. Om taket rasar in så har jag inget att oroa mig för. Apropå tak som rasar in, fick höra idag att taket på den nybyggda Arenan i Vänersborg rasat in. Som att det inte räckte med att ingen ville ha den byggd, nu rasar den samman efter bara ett par månader.
måndag 15 februari 2010
En (bortskämd) hottentott?
Idag har jag irrat runt som en hottentott med eld i baken. Först skulle jg tillbaka till sjukhuset, till Öron-Näsa-Halsmottagningen, för att skölja rent i såret i munnen. Det var helt rent så jag behöver inte tillbaka dit igen. När jag ändå var där gick jag även till Apoteket för att hämta ut mitt pencillin och andra tabletter jag fått utskrivna, och när jag ändå var där tänkte jag även passa på att ta ut mina vakenhetspiller.
Men tji fick jag för de hade inga där, däremot så skulle det finnas på Apoteket inne i stan. Så jag hoppade på en buss och åkte in till centrum, knattade iväg till Apoteket och hämtade ut mina piller. Eftersom jag ändå var inne i stan så tänkte jag passa på att äntligen skicka efter ett nytt ID-kort så jag var inne en sväng på banken och när jag ändå var där så öppnade jag upp ett konto för pensionssparande - vuxenpoäng till mig!
Eftersom det behövde ett personbevis för att kunna skicka efter ID-kort så fick jag gå till Skatteverket och när jag kom tillbaka till banken så skakade mina ben, jag var så utmattad så jag knappt kunde stå. Jag vet att de säger att man ska ta det lugnt när man har körtelfeber, i minst sex veckor tydligen, men sådant där tjafs har jag inte tid med. Jag är ju tvungen att ha ett ID eftersom mitt gamla gått ut och passet går ut nu i februari.
När jag kliver ut genom dörren på banken så är min enda tanke att jag ska gå över torget och ta bussen hem, men så råkar jag snegla åt höger och vad får ja se? Jo, Synoptik-butiken tvärs över gatan. Jag knallade in så käckt och fick en tid för synundersökning imorgon eftermiddag. När det var gjort så var det ju bara att låta bollen fortsätta rulla så nu ska jag dessutom till frissan imorgon klockan tolv. Kommer väl somna i stolen.
Egentligen var det bara en sak, förutom att gå till Apoteket, som jag egentligen ville göra när jag var inne i stan och det var den enda sak jag inte gjorde. Nämligen att köpa en ny handväska. Jag vill ha en större väska, svart, kanske läder eller skinn, gärna lite silverdetaljer och kedjor. Jag är inte så petig med märke eller kostnad, allt jag vill ha är en ny väska. Jag är faktiskt sjuk *host host* Jag förtjänar att skämmas bort.
Men tji fick jag för de hade inga där, däremot så skulle det finnas på Apoteket inne i stan. Så jag hoppade på en buss och åkte in till centrum, knattade iväg till Apoteket och hämtade ut mina piller. Eftersom jag ändå var inne i stan så tänkte jag passa på att äntligen skicka efter ett nytt ID-kort så jag var inne en sväng på banken och när jag ändå var där så öppnade jag upp ett konto för pensionssparande - vuxenpoäng till mig!
Eftersom det behövde ett personbevis för att kunna skicka efter ID-kort så fick jag gå till Skatteverket och när jag kom tillbaka till banken så skakade mina ben, jag var så utmattad så jag knappt kunde stå. Jag vet att de säger att man ska ta det lugnt när man har körtelfeber, i minst sex veckor tydligen, men sådant där tjafs har jag inte tid med. Jag är ju tvungen att ha ett ID eftersom mitt gamla gått ut och passet går ut nu i februari.
När jag kliver ut genom dörren på banken så är min enda tanke att jag ska gå över torget och ta bussen hem, men så råkar jag snegla åt höger och vad får ja se? Jo, Synoptik-butiken tvärs över gatan. Jag knallade in så käckt och fick en tid för synundersökning imorgon eftermiddag. När det var gjort så var det ju bara att låta bollen fortsätta rulla så nu ska jag dessutom till frissan imorgon klockan tolv. Kommer väl somna i stolen.
Egentligen var det bara en sak, förutom att gå till Apoteket, som jag egentligen ville göra när jag var inne i stan och det var den enda sak jag inte gjorde. Nämligen att köpa en ny handväska. Jag vill ha en större väska, svart, kanske läder eller skinn, gärna lite silverdetaljer och kedjor. Jag är inte så petig med märke eller kostnad, allt jag vill ha är en ny väska. Jag är faktiskt sjuk *host host* Jag förtjänar att skämmas bort.
söndag 14 februari 2010
Sadisten och hans redskap
Jag har tillbringat natten i en säng som inte var min. Detta kan ju tyckas intressant, särskilt som det var en man inblandad i hur jag hamnade i den där sängen. Fast sedan så sov jag ju visserligen ensam och det kom en människa två gånger under nattens gång och väckte mig genom att rycka i min arm och sticka vassa föremål i mig. Visserligen, gillar man lite kinky grejer kanske, men det var inte riktigt min grej.
Nu har säkert många redan listat ut vad det var för slags säng och varför jag blev misshandlad i sömnen, men för er andra som inte vet och som kanske inte följt Förkylningsbloggen på ett tag, så har ju stackars Anne lidit av halsfluss i en veckas tid. Det har bara blivit värre och värre också lite bättre, men sen genast värre igen. Till sist så fick väl till och med jag erkänna att det inte skulle gå längre och jag fick åka till jourcentralen.
Snabbt och lätt konstateras att jag är väldigt svullen i halsen... NÄHÄ?!?! och sedan lika snabbt och lätt (efter ett blodprov) att jag lyckats dra på mig körtelfeber och möjligen en varböld i halsen. Trevligt det låter, eller hur? Så jag fick en remiss till Öron-Näsa-Hals på akutmottagningen på mitt sjukhus och väl där, efter "bara" 45 minuters vänttid, fick jag träffa läkaren... eller Sadisten kanske är mer passande.
Han kollar i halsen, konstaterar samma gamla tröttsamma sak om att vara tjock och svullen och sedan säger han att det nog inte är en varböld men han ska kolla. Varpå han tar fram sitt tortyrredskap, bedövar lite inne i munnen och HUGGER MIG I GOMMEN! Jag trodde jag skulle dö, men efter att ha stuckit mig två gånger så kommer han fram till att det nog inte är en varböld men att han vill hålla mig kvar över natten.
Eftersom jag inte ätit särskilt mycket på hela veckan så fick jag börja med dropp efter att de gett mig en "hästdos" pencillin (sköterskans ord, inte mitt) och sedan var det bara att gilla läget resten av dagen. Fick i mig lite potatismos till middag och sedan lite yoghurt till kvällsmat. Någon gång mitt i natten kom nattsköterskan in och kopplade loss droppet efter att jag fått i mig två liter vätska och en massa pencillin.
Idag när läkaren gick ronden så fick jag komma in till hans undersökningsrum på avdelningen och han kollade i halsen och vad tusan, han hittade en liten varböld som han genast ville sticka hål på. Det var antingen det eller stanna ytterligare en natt och även om det är trevligt att bli uppassad på så ville jag bara åka hem och jag lät Sadisten använda sina vassa tortyrredskap på mig ännu en gång... med ett tillägg.
Det visade sig nämligen att nålen var bara för att se om det kunde finnas var. Så snart det var fastslaget så kom kniiiven fram! Och tången! Och suuugen! Fast efter sugen så var det över och jag var så bedövad att jag knappt känt något alls. För att vara Sadist så var han väldigt lätt på handen. Nu är jag glad att vara hemma, men tack till alla på Avd. 61 (Öron-Näsa-Hals) på mitt lokala sjukhus för att ni tog hand om mig.
Nu har säkert många redan listat ut vad det var för slags säng och varför jag blev misshandlad i sömnen, men för er andra som inte vet och som kanske inte följt Förkylningsbloggen på ett tag, så har ju stackars Anne lidit av halsfluss i en veckas tid. Det har bara blivit värre och värre också lite bättre, men sen genast värre igen. Till sist så fick väl till och med jag erkänna att det inte skulle gå längre och jag fick åka till jourcentralen.
Snabbt och lätt konstateras att jag är väldigt svullen i halsen... NÄHÄ?!?! och sedan lika snabbt och lätt (efter ett blodprov) att jag lyckats dra på mig körtelfeber och möjligen en varböld i halsen. Trevligt det låter, eller hur? Så jag fick en remiss till Öron-Näsa-Hals på akutmottagningen på mitt sjukhus och väl där, efter "bara" 45 minuters vänttid, fick jag träffa läkaren... eller Sadisten kanske är mer passande.
Han kollar i halsen, konstaterar samma gamla tröttsamma sak om att vara tjock och svullen och sedan säger han att det nog inte är en varböld men han ska kolla. Varpå han tar fram sitt tortyrredskap, bedövar lite inne i munnen och HUGGER MIG I GOMMEN! Jag trodde jag skulle dö, men efter att ha stuckit mig två gånger så kommer han fram till att det nog inte är en varböld men att han vill hålla mig kvar över natten.
Eftersom jag inte ätit särskilt mycket på hela veckan så fick jag börja med dropp efter att de gett mig en "hästdos" pencillin (sköterskans ord, inte mitt) och sedan var det bara att gilla läget resten av dagen. Fick i mig lite potatismos till middag och sedan lite yoghurt till kvällsmat. Någon gång mitt i natten kom nattsköterskan in och kopplade loss droppet efter att jag fått i mig två liter vätska och en massa pencillin.
Idag när läkaren gick ronden så fick jag komma in till hans undersökningsrum på avdelningen och han kollade i halsen och vad tusan, han hittade en liten varböld som han genast ville sticka hål på. Det var antingen det eller stanna ytterligare en natt och även om det är trevligt att bli uppassad på så ville jag bara åka hem och jag lät Sadisten använda sina vassa tortyrredskap på mig ännu en gång... med ett tillägg.
Det visade sig nämligen att nålen var bara för att se om det kunde finnas var. Så snart det var fastslaget så kom kniiiven fram! Och tången! Och suuugen! Fast efter sugen så var det över och jag var så bedövad att jag knappt känt något alls. För att vara Sadist så var han väldigt lätt på handen. Nu är jag glad att vara hemma, men tack till alla på Avd. 61 (Öron-Näsa-Hals) på mitt lokala sjukhus för att ni tog hand om mig.
fredag 12 februari 2010
Dags för ett nytt namn kanske
Jag funderar på om jag inte ska döpa om bloggen till Förkylningsbloggen istället, för det är allt den handlat om på sista tiden. Fast å andra sidan, det är allt som hänt i mitt liv på sista tiden också. Idag känns det bättre men långtifrån bra. Jag tror svullnaden i halsen gått ner lite, så istället för att vara tjock i halsen känns det istället som att något stort fastnat och jag går och harklar mig tills jag får kväljningar. Det är en jäkla misär.
Igår började jag ta Zyx, de där nya halstabletterna de visar på TV. Mamma ringde och sa att hon varit på apoteket och hade passat på att fråga om dem och kassörskan hade sagt att hon använt dem själv och tyckte de var bra. Vet ännu inte om de gett något resultat, men de är i alla fall goda med mintsmak. Så nu har jag utökat min diet från glass och coca-cola till att även inkludera sugtabletter. Jag undrar vad vågen kommer visa sen.
Igår började jag ta Zyx, de där nya halstabletterna de visar på TV. Mamma ringde och sa att hon varit på apoteket och hade passat på att fråga om dem och kassörskan hade sagt att hon använt dem själv och tyckte de var bra. Vet ännu inte om de gett något resultat, men de är i alla fall goda med mintsmak. Så nu har jag utökat min diet från glass och coca-cola till att även inkludera sugtabletter. Jag undrar vad vågen kommer visa sen.
torsdag 11 februari 2010
Som en skruvmejsel
Idag känns det som att få en skruvmejsel intryckt i öronen, upprepade gånger. Det har slagit lock för båda öronen och vänsterörat har dessutom domnat bort. Halsen är fortfarande röd och svullen och så tjock att jag knappt kan prata, det river ena stunden och värker nästa. Dessutom har svullnaden gått ut i gommen och jag lyckas nu bita mig själv rätt så ofta. Ovanpå allt detta har jag fortfarande feber, slemhosta och huvudvärk...
onsdag 10 februari 2010
Lättsvald mat?
Vet ni vad jag var riktigt jäkla sugen på idag och som jag trodde skulle gå bra att svälja? Makaroner. Vanliga, kokta makaroner, en klick margarin rörs ner och sedan slinker de ner så fint. Men vad inser jag då? Att jag varken har makaroner eller margarin hemma och precis nu talade min mage om för mig att den var hungrig. Jag har fortfarande ingen feber, men halsen gör förbannat ont så det kanske lika bra. Vad ska jag nu äta?
Huskurer
Kyla ska ju tydligen vara bra för onda halsmandlar, men det finns även en massa andra huskurer som sägs fungera. Som att gurgla med saltvatten; skitäckligt men kan ha hjälpt lite - att dricka vatten blandat med socker; som silverte fast kallt, inte säker på vad det ska vara bra för - suga på isbitar; oh, ja, så skönt det kändes - äta glass; halsen blev glad men magen tyckte att jag borde tänkt på att det är laktos i glass.
(O-)Hälsans berg- och dalbana
Ni vet den där leken, Fisk, Fågel eller Mittemellan? När man gömmer en sak och sedan ska någon leta och när de är nära så är det varmt, och när de är längre ifrån så blir det kallt, så att alla andra som vet vart saken är gömd ropar "Varm. Varm. Lite kallare, kallare, kaaallare!" Ungefär så har jag känt mig de senaste dagarna, med febern som har gått upp och ner, halsmandlarna som blivit större, sen mindre, sen superstora!
Igår mådde jag hyfsat bra även om jag hade fruktansvärt ont i halsen och allt jag kunde svälja ner mina värktabletter var iskall läsk för kolsyran gör på något sätt att det inte känns like ont. På eftermiddagen och kvällen fick jag feber igen med sådan fruktansvärd febervärk i nacken och höfterna (alltid i höfterna, det är så märkligt) och sedan har jag legat och svettats hela natten med febertoppar och knappt sovit något alls.
Jag tror jag somnade ungefär när klockan var sju och var uppe i alla fall en gång innan jag bestämde mig för att stiga upp strax före nio. Och under över alla under, om jag inte mår rätt så okej idag. Halsen är inte lika tjock men jag ska nog inte testa att försöka äta något alltför mastigt idag, eller hårt, eller svårtuggat, eller något som kan rivas i munnen eller halsen. Igår var jag väldigt sugen på makaroner och det kanske jag kan svälja.
Jag kan inte säga att jag har feber nu men däremot så känner jag mig lite kallsvettig och är i största allmänhet lite svag efter den senaste veckans pärs. Just nu sitter jag och försöker bestämma om jag ska ringa till jobbet och säga att jag är hemma imorgon och kommer på fredag, eller om det kanske är bäst att jag stannar hemma båda dagarna, och om jag kommer på fredag så kanske jag inte ska ta med mig nån fredagskaka...
Igår mådde jag hyfsat bra även om jag hade fruktansvärt ont i halsen och allt jag kunde svälja ner mina värktabletter var iskall läsk för kolsyran gör på något sätt att det inte känns like ont. På eftermiddagen och kvällen fick jag feber igen med sådan fruktansvärd febervärk i nacken och höfterna (alltid i höfterna, det är så märkligt) och sedan har jag legat och svettats hela natten med febertoppar och knappt sovit något alls.
Jag tror jag somnade ungefär när klockan var sju och var uppe i alla fall en gång innan jag bestämde mig för att stiga upp strax före nio. Och under över alla under, om jag inte mår rätt så okej idag. Halsen är inte lika tjock men jag ska nog inte testa att försöka äta något alltför mastigt idag, eller hårt, eller svårtuggat, eller något som kan rivas i munnen eller halsen. Igår var jag väldigt sugen på makaroner och det kanske jag kan svälja.
Jag kan inte säga att jag har feber nu men däremot så känner jag mig lite kallsvettig och är i största allmänhet lite svag efter den senaste veckans pärs. Just nu sitter jag och försöker bestämma om jag ska ringa till jobbet och säga att jag är hemma imorgon och kommer på fredag, eller om det kanske är bäst att jag stannar hemma båda dagarna, och om jag kommer på fredag så kanske jag inte ska ta med mig nån fredagskaka...
tisdag 9 februari 2010
Ny diet?
Igår mådde jag verkligen skitdåligt. Gick och la mig tidigt och vaknade någon gång vid midnatt och trodde att jag mådde bättre, men det visade sig snart vara fel. Enda anledningen till varför jag kunde svälja utan att det gjorde ont var för att jag var helt bortdomnad i munnen och svalget. Lyckades i alla fall somna om och när jag vaknade sista gången (efter att ha vridit och vänt på mig hela natten) så mådde jag faktiskt bättre.
Det gör fortfarande ont som satan i halsen när jag ska svälja och halsmandlarna är uppsvällda till max, men det gör i alla fall inte ont konstant. Jag kan fortfarande inte äta något vilket börjar göra mig hungrig för sist gång jag åt fast föda var i lördags och sist gång jag åt något alls var när jag lyckades få i mig lite soppa i söndags. Men förutom det är det närmaste jag kommit mat, cirka fem matskedar glass och några isbitar.
Det gör fortfarande ont som satan i halsen när jag ska svälja och halsmandlarna är uppsvällda till max, men det gör i alla fall inte ont konstant. Jag kan fortfarande inte äta något vilket börjar göra mig hungrig för sist gång jag åt fast föda var i lördags och sist gång jag åt något alls var när jag lyckades få i mig lite soppa i söndags. Men förutom det är det närmaste jag kommit mat, cirka fem matskedar glass och några isbitar.
måndag 8 februari 2010
Varmt eller kallt?
Jag glömmer alltid om det är varmt eller kallt man ska äta när man får uppsvullna halsmandlar, men en kompis säger att det ska vara kallt så då litar jag på henne och försöker tvinga mig själv att svälja ner lite glass. Ni hör ju själva hur konstigt det låter, "tvingad" att äta glass. Igår tvingade jag mig själv att äta soppa men det hjälpte inte alls så nu ställer jag mitt sista hopp till en bytta glass som nästan är slut. Någon som vill handla åt den stackars sjuklingen?
söndag 7 februari 2010
Varför jag?
Det blev inte så mycket sömn inatt, trots att jag gick och la mig redan före midnatt och inte rullade ur ängen förrän klockan var nio. Jag har haft feber halva natten och resten av natten har jag mest legat och vridit mig, sovit en kvart här och en halvtimma där. Halsmandlarna är så svullna att det väser när jag andas och att svälja är det inte tal om. Jag lever på hoppet att det inte är halsfluss utan en vanlig förkylning som sitter på halsen.
Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk den här veckan. För det första är det jag som är tidig måndag morgon, sedan är det ett informationsmöte på måndag kväll som jag väldigt gärna vill gå på, och på onsdag kväll en spännande föreläsning. Dessutom så har jag ju skrivit upp mig på listan att jag ska ta med mig fredagsfika denna vecka. Och om man bortser från allt det där, så vill jag inte vara sjuk! Det är totalt vidrigt med halsfluss.
Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk den här veckan. För det första är det jag som är tidig måndag morgon, sedan är det ett informationsmöte på måndag kväll som jag väldigt gärna vill gå på, och på onsdag kväll en spännande föreläsning. Dessutom så har jag ju skrivit upp mig på listan att jag ska ta med mig fredagsfika denna vecka. Och om man bortser från allt det där, så vill jag inte vara sjuk! Det är totalt vidrigt med halsfluss.
lördag 6 februari 2010
Är vi verligen så ytliga?
Jag var inne på sidan blogg.se och kollade på listan över vad jag antar är deras mest lästa bloggar. Jag tittar på den första länken och är uttråkad redan efter tre inlägg, allt jag ser är inlägg efter inlägg om klänning, frisyr, sminkning och blah, blah, blah! Jag går vidare till nästa länk på sidan och undrar om jag tryckte fel och råkade hamna på samma sida igen, men nej, det är faktiskt en ny författare, bara samma innehåll.
Klänning, frisyr, sminkning, "roliga" spontana bilder för att visa hur avslappnade de är men som egentligen är noggrant arrangerade för att visa upp plutande läppar och massor av klyfta. Okej, jag drar vidare till nästa länk, och nästa, och nästa. Jag hinner igenom sex bloggar innan jag inser att de alla ser likadana ut, handlar om exakt samma sak och är skrivna av tjejer som är så lika att de kunnat klonats i ett labb.
<<-- Så där brukar de se ut
Jag fattar inte att folk läser den här skiten, att de finner någon slags underhållning i detta jävla skittråkiga material, andefattiga innehåll! Är vi verkligen så jävla ytliga att vi läser bloggar, inte för deras innehålls skull utan för att någon blondin med förstorade bröst och rosamålade plutläppar visar upp sig i en tight liten klänning? Det finns ett ord jag vill säga nu men jag tänker inte sänka mig till en så låg, patetisk nivå.
Låt oss bara säga att ordet börjar på H, det rimmar på Mora och om jag såg ut som en billig sådan så skulle säkert min blogg också vara väldigt välbesökt. Jag kanske inte skriver om världens mest intressanta saker även om jag emellanåt lyckas få till ett uppskattat inlägg, men min blogg handlar inte om popularitet utan om att få skriva av mig - inte visa hur stora jävla bröst jag har eller hur jag kan göra fåniga miner och vara sexig.
Vill de här tjejerna (och ja, det är enbart tjejer) verkligen bara vara utseendefixerade bimbos utan någon annan talang än att trycka på rätt knappar på sin digitalkamera och böja sig i precis rätt vinkel för att visa upp så mycket som möjligt av sina tuttar. Det är ju fan äckligt för att inte tala om så lite löjligt. Det mest patetiska är att det oftast är dessa tjejer som talar högst om feminism och kvinnors rättigheter.
Som om jämlikhet på något sätt uppnås genom att vika ut sig. Rätta mig om jag har fel, men har inte kvinnor gjort det i alla tider? Visat upp sig utan att skämmas, för att få vad de önskar. Det är inget att skämmas för men det är inget att vilja ha beröm för heller, inget nyskapande, inget feministiskt eller något som visar hur jävla självständig man är. Men nu känner jag att jag börjar snurra till det och spåra ur.
Jag ville mest bara ställa den stillsamma frågan; varför är det just dessa bloggar som ligger i topp på svenska folkets listor över mest lästa bloggar? Tror vi att vackra, blåsta blondiner med enormt bystmått och låg intelligens, klass och brist på uppfostran, har något viktigt att säga? Kanske att de sänder oss sublima meddelande genom sina halvnakna bilder? Eller kanske svenska folket också har låg intelligens.
Klänning, frisyr, sminkning, "roliga" spontana bilder för att visa hur avslappnade de är men som egentligen är noggrant arrangerade för att visa upp plutande läppar och massor av klyfta. Okej, jag drar vidare till nästa länk, och nästa, och nästa. Jag hinner igenom sex bloggar innan jag inser att de alla ser likadana ut, handlar om exakt samma sak och är skrivna av tjejer som är så lika att de kunnat klonats i ett labb.<<-- Så där brukar de se ut
Jag fattar inte att folk läser den här skiten, att de finner någon slags underhållning i detta jävla skittråkiga material, andefattiga innehåll! Är vi verkligen så jävla ytliga att vi läser bloggar, inte för deras innehålls skull utan för att någon blondin med förstorade bröst och rosamålade plutläppar visar upp sig i en tight liten klänning? Det finns ett ord jag vill säga nu men jag tänker inte sänka mig till en så låg, patetisk nivå.
Låt oss bara säga att ordet börjar på H, det rimmar på Mora och om jag såg ut som en billig sådan så skulle säkert min blogg också vara väldigt välbesökt. Jag kanske inte skriver om världens mest intressanta saker även om jag emellanåt lyckas få till ett uppskattat inlägg, men min blogg handlar inte om popularitet utan om att få skriva av mig - inte visa hur stora jävla bröst jag har eller hur jag kan göra fåniga miner och vara sexig.
Vill de här tjejerna (och ja, det är enbart tjejer) verkligen bara vara utseendefixerade bimbos utan någon annan talang än att trycka på rätt knappar på sin digitalkamera och böja sig i precis rätt vinkel för att visa upp så mycket som möjligt av sina tuttar. Det är ju fan äckligt för att inte tala om så lite löjligt. Det mest patetiska är att det oftast är dessa tjejer som talar högst om feminism och kvinnors rättigheter.
Som om jämlikhet på något sätt uppnås genom att vika ut sig. Rätta mig om jag har fel, men har inte kvinnor gjort det i alla tider? Visat upp sig utan att skämmas, för att få vad de önskar. Det är inget att skämmas för men det är inget att vilja ha beröm för heller, inget nyskapande, inget feministiskt eller något som visar hur jävla självständig man är. Men nu känner jag att jag börjar snurra till det och spåra ur.
Jag ville mest bara ställa den stillsamma frågan; varför är det just dessa bloggar som ligger i topp på svenska folkets listor över mest lästa bloggar? Tror vi att vackra, blåsta blondiner med enormt bystmått och låg intelligens, klass och brist på uppfostran, har något viktigt att säga? Kanske att de sänder oss sublima meddelande genom sina halvnakna bilder? Eller kanske svenska folket också har låg intelligens.
Lördagskväll
Det blev tortillas till middag idag, vilket jag egentligen tänkt äta förra helgen men det blev aldrig av. Så idag stekte jag köttfärs och hackade grönsaker och värmde tortillabröd och sedan var det bara att ignorera att det gjorde ont i halsen (vilket det fortfarande gör) och glatt mumsa i sig medan jag tittade på TV och bara njöt av den goda maten. Ikväll blir det bara att ta det lugnt, se på film och kanske ta en smakbit eller två av min kexchoklad.
Förbannade förkylningstider
Nu börjar jag bli trött på det här. Först så jobbar, jobbar, jobbar jag hela veckan lång och när helgen kommer vill jag bara slappna av och ta det lugnt och njuta, Men tror ni jag kan det? Nej, så klart inte för så fort jag tillåter mig själv att slappna av så får jag så ont i halsen att jag knappt kan svälja, ont i nacken så det strålar i hela ryggen, för att inte tala om migränhuvudvärken som kommer i vågor. Det känns faktiskt lite orättvist...
fredag 5 februari 2010
Ärliga försäljare - finns dom?
Det är dags att köpa ett nytt anti-virusskydd igen och jag tror att även denna gång får det bli Trend Micro som har fungerat över förväntan bra under det senaste året. Jag var lite tveksam när försäljaren föreslog det, främst efetrsom det var så mycket billigare än de andra alternativen och när har ni någonsin träffat en försäljare som inte försöker pracka på en de allra dyraste? Jag skulle gissa att det är aldrig eller sällan även för er.
Visst verkar det väl som att vart deän jobbar så ska de alltid försöka tvinga på en sina dyraste apparater genom att överdriva hur bra något annat är, fara med halvsanningar eller rent av ljuga för att de tror att kunden inte förstår bättre. Det har alltid fascinerat mig att de skickar ut reklamblad, antagligen för tiotusentals kronor i månaden, med kampanjpriser och erbjudanden på varor de inte ens vill sälja när man kommer dit.
Jag köpte en tvättmaskin för 4000 kronor som jag tyckte var alldeles lagom dyr och försäljaren villes sälja en för sjutusen eftersom han påstod att den jag köpte endast var till för att köra någon gång ibland, som ett komplement till en "riktig" tvättmaskin, till exempel att ha i sommarstugan. Om jag köpte den billigare och körde som vanligt skulle den hålla i två år. Den höll i fem innan den skramlade sönder i en flyttbil.
När min syster och jag bodde tillsammans för en herrans massa år sedan så ville hon ha en TV i sitt sovrum så att vi slapp bråka om fjärrkontrollen. Den försäljaren då påstod att den billiga TV hon sett i reklambladet bara skulle gå att använda i ett år etter två eftersom vi skulle gå över till digitalt istället för analogt nät här i Sverige och den TVn skulle då inte längre fungera för den hade inte rätt uttag baktill.
Gissa nu, kära läsare, hur det gick med min systers TV när vi övergick till digitalt nät. Ja, ni gissade rätt, den fungerade alldeles utmärkt och vad jag vet gör den det fortfarande. Så ni förstår min skepsis när försäljaren förra året sa att nej, de hade inte F-Secure som min bror rekommenderat mig att köpa och Norton skulle jag inte ta för det var bara dyrt och dåligt. Nej, jag skulle satsa på Trend Micro som var billigare och smidigare.
Jag tittade på honom och han tittade på mig och jag tittade på fodralet och han sa med övertygelse att det här antivirusprogrammet var betydligt bättre, det tog inte lika stor plats, det var snabbare när det sökte genom datorn och det var bättre på alla sätt och vis - och det för ungefär hälften av vad jag skulle gett för ett Norton-paket. Så nu när det är dags att skaffa nytt så tänker jag köpa en ny årsprenumeration.
Man får inte vara dum, särskilt inte som Trend Micro levt upp till allting som försäljaren lovade. Och tänk vilken trevlig omväxling det var för min skull att slippa behöva kämpa emot och säga nej, tusen kronor är faktiskt lite väl dyrt och inte vad jag hade tänkt mig när jag kom in i butiken och kan de vara så jävla snälla och bara ge mig det jag vill ha? Fast jag brukar inte svära, mest bara sucka irriterat och insistera.
Till alla språkpoliser, mig själv inkluderad, vill jag be om ursäkt fför att jag använde ordet 'dom' istället för 'de' i titeln. Jag får krupp på folk som inte kan använda de och dem korrekt och ännu mer stirrig blir jag när de skriver dom. Fast allra mest så blir jag förbannad på de människor som tycker det är försvarbart att skriva dom i vanligt text. För det är det inte! Det är en dödssynd och borde vara straffbar med döden.
Visst verkar det väl som att vart deän jobbar så ska de alltid försöka tvinga på en sina dyraste apparater genom att överdriva hur bra något annat är, fara med halvsanningar eller rent av ljuga för att de tror att kunden inte förstår bättre. Det har alltid fascinerat mig att de skickar ut reklamblad, antagligen för tiotusentals kronor i månaden, med kampanjpriser och erbjudanden på varor de inte ens vill sälja när man kommer dit.
Jag köpte en tvättmaskin för 4000 kronor som jag tyckte var alldeles lagom dyr och försäljaren villes sälja en för sjutusen eftersom han påstod att den jag köpte endast var till för att köra någon gång ibland, som ett komplement till en "riktig" tvättmaskin, till exempel att ha i sommarstugan. Om jag köpte den billigare och körde som vanligt skulle den hålla i två år. Den höll i fem innan den skramlade sönder i en flyttbil.
När min syster och jag bodde tillsammans för en herrans massa år sedan så ville hon ha en TV i sitt sovrum så att vi slapp bråka om fjärrkontrollen. Den försäljaren då påstod att den billiga TV hon sett i reklambladet bara skulle gå att använda i ett år etter två eftersom vi skulle gå över till digitalt istället för analogt nät här i Sverige och den TVn skulle då inte längre fungera för den hade inte rätt uttag baktill.
Gissa nu, kära läsare, hur det gick med min systers TV när vi övergick till digitalt nät. Ja, ni gissade rätt, den fungerade alldeles utmärkt och vad jag vet gör den det fortfarande. Så ni förstår min skepsis när försäljaren förra året sa att nej, de hade inte F-Secure som min bror rekommenderat mig att köpa och Norton skulle jag inte ta för det var bara dyrt och dåligt. Nej, jag skulle satsa på Trend Micro som var billigare och smidigare.
Jag tittade på honom och han tittade på mig och jag tittade på fodralet och han sa med övertygelse att det här antivirusprogrammet var betydligt bättre, det tog inte lika stor plats, det var snabbare när det sökte genom datorn och det var bättre på alla sätt och vis - och det för ungefär hälften av vad jag skulle gett för ett Norton-paket. Så nu när det är dags att skaffa nytt så tänker jag köpa en ny årsprenumeration.
Man får inte vara dum, särskilt inte som Trend Micro levt upp till allting som försäljaren lovade. Och tänk vilken trevlig omväxling det var för min skull att slippa behöva kämpa emot och säga nej, tusen kronor är faktiskt lite väl dyrt och inte vad jag hade tänkt mig när jag kom in i butiken och kan de vara så jävla snälla och bara ge mig det jag vill ha? Fast jag brukar inte svära, mest bara sucka irriterat och insistera.
Till alla språkpoliser, mig själv inkluderad, vill jag be om ursäkt fför att jag använde ordet 'dom' istället för 'de' i titeln. Jag får krupp på folk som inte kan använda de och dem korrekt och ännu mer stirrig blir jag när de skriver dom. Fast allra mest så blir jag förbannad på de människor som tycker det är försvarbart att skriva dom i vanligt text. För det är det inte! Det är en dödssynd och borde vara straffbar med döden.
onsdag 3 februari 2010
Kan man bli grek?
Jag måste fråga för alltid när jag går ut för att äta så blir det grekiskt och jag börjar känna att det kanske påverkar mig en aning. Inte för att maten är så där supergrekisk, förutom tzatzikin kanske, men den är däremot underbart god och namnen på rätterna är grekiska. Idag blev det kotopoulo, vilket är kycklingspett, med friterade potatisskivor och världens godaste tzatziki. Till efterrätt blev det marängtårta och nu är jag proppmätt!
måndag 1 februari 2010
Fryst mat
Idag har jag låtit mig inspireras av en kollega som hade med sig lasange i en matlåda till lunch idag. Nu kanske någon får för sig att jag inte bara inspirerades utan även kände mig ambitiös nog att ge mig på att tillaga en hel lasange men då hade ni tyvärr fel. Istället dök jag in i de djupa, ibland lite skrämmande, facken i min frys och hittade mycket riktigt min alldeles egna matlåda med lasange där ja lämnade den för några veckor sedan.
Första dagen i mitt nya liv?
Idag började jag med min nya vakenhetsmedicin som egentligen är mot antidepression men som tydligen ska funka mot fatigue också. Efter att ha läst på bipacksedeln vet jag att det kan ta så lnge som två till fyra veckor innan medicinen får någon riktig effekt, vilket förklarar varför jag är så förbenat trött just nu. Kom precis hem från jobbet och ska gå och i alla fall vila en stund, även om jag nog inte behöver sova.
Det är nog det som är det bästa med att jobba eftermiddag, jag är helt slutkörd men jag hinner liksom inte bli trött utan skjuter det hela tiden framför mig, pressar mig själv till att orka dagen. Så idag när jag inte var hemma förrän strax före två, även om det är tidigt, så tror jag nog att jag ska kunna klara av att vara vaken hela eftermiddagen och inte falla offer. Men det ska tilläggas att det bara är en gissning.
Det är nog det som är det bästa med att jobba eftermiddag, jag är helt slutkörd men jag hinner liksom inte bli trött utan skjuter det hela tiden framför mig, pressar mig själv till att orka dagen. Så idag när jag inte var hemma förrän strax före två, även om det är tidigt, så tror jag nog att jag ska kunna klara av att vara vaken hela eftermiddagen och inte falla offer. Men det ska tilläggas att det bara är en gissning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
