En jävla katastrof

Jag bor i Trollhättans kommun och är anställd av kommunen som förskollärare så jag liksom alla mina kollegor märker alltför väl när kommunen försöker spara pengar och det är inte bara skolan och förskolan som blir lidande utan även vården. Nu senast kan man läsa i lokaltidningen att demensboendet Älvabacken ska läggas ner och de nio boende där flyttas så att kommunen kan spara pengar.

Anhöriga och personalen på demensboendet har överklagat, de har vädjat till ansvariga kommunpolitiker och de har mötts av döca öron. På många sätt känner jag igen det från min egen arbetsplats, pengar ska sparas och då spelar det ingen roll om det går ut över barnen, personalen eller den pedagogiska verksamheten. Att vi redan går på knäna spelar ingen roll när man kan trycka in några extra barn i gruppen.

Här har vi något som kallas volymtimmar vilket innebär att det inte är antalet barn som räknas utan istället hur många timmar de vistas på förskolan och från 620 timmar har vi nu tvingats upp till 650 timmar. Hade det handlat om heltidsbarn hade det kanske inte märkts så mycket men vi ligger i ett socialt utsatt område där många föräldrar är arbetslösa eller studerar på SFI (Svenska För Invandrare) på deltid.

Av de 27 barn vi har inskrivna på min avdelning är mer än hälften så kallade 15-timmarsbarn, många går även 20 eller 25 timmar och endast en handfull har mer tid än 30 timmar i veckan. Idag får vi veta av våran chef att vi antagligen kommer bli tvungna att ta in ytterligare ett barn. Situationen blir alltmer ohållbar och ingen verkar lyssna på vår chef när han försöker förklara att vårt område är speciellt.

Här är det få som har heltidsarbete och de som har det har många gånger en make eller maka som arbetar deltid, studerar eller är föräldraledig vilket gör att deras barn på förskolan endast är berättigade till 15 timmar i veckan. Vad jag undrar är hur mycket kommunen kommer förlora när personalen inte längre mäktar med och antingen söker sig till en annan arbetsplats eller bränner ut sig själva.