Fejk-födelsedagsfirande

Igår kväll firade mina kollegor och jag vad min kompis kallar fake-birthday, fejk.födelsedag. Det var tre av oss som fyllt jämnt under de senaste månaderna, två som fyllt fyrtio också jag som fyllde trettio för en månad sedan. Eftersom Vällingklockorna även är Partyklockorna så skulle det så klart firas rejält och kvart i sex stod jag tillsammans med go'aste Maria och väntade på att våran skjuts skulle dyka upp.

Bild snodd av Jenny

Lite försenad var den men sedan bar det raskt och kvickt iväg hem till Karin i det stora, röda tegelhuset där festen skulle hållas, uppför de två trapporna (en utan ledstång) och där satt världens bästa kollegor och väntade på oss. Söta, goda välkomstdrinkar och en massa gött tjat blev det innan vi gick ner en trappa till ett vackert dukat bord och underbart god mat; ris och kyckling i jordnötssås är ju jättegott!

 

Som är tradition när någon fyller år hade kollegorna skrivit ihop en sång till jubilarerna, det skålades och hurrades och så var det dags för presenterna. Jag fick ett litet paket och ett litet större paket och med stor spänning öppnade jag det lilla paketet och hittade världens sötaste halsband som jag absolut älskar. I det lite större paket fanns det fyra jättefina rosa, hjärtformade dessertskålar.

 

Kvällen bjöd även på kladdkaka med smält After Eight(?) ovanpå och en klick grädde vid sidan om och trots tappra försök att stå emot så tog jag en andra bit och bestämde mig för att det kaloriintaget helt enkelt fick bli för högt. Det var ju trots allt min fejk-födelsedag och då får man fuska lite. Jordnötterna och ostbollarna avhöll jag mig dock ifrån vilket antagligen var lika bra för jag var verkligen proppmätt.

Efter att vi suttit en stund och pratat och skrattat och avhandlat diverse världsproblem, var det upp till bevis; exakt hur bra var vi på att vara tanter nu när vi alla blivit ett år äldre. Jag kan ju säga att det gick inget vidare bra för min del, vilket jag i och för sig tycker är rätt skönt, men jag är faktiskt lite besviken att jag inte kunde komma ihåg hur man virkar. Ett kakrecept kunde jag i alla fall rabbla upp utantill.
 
Jag fick ett tjusigt diplom där det stod; "Har idag visat att hon kommer bli en fantastisk tant!" men lilla trettioåriga jag väljer att fokusera på ordet "kommer" och vänta ytterligare ett årtionde eller två innan jag tycker det är dags att bli tant. Några tanter fanns det inte med på gårdagens fest i alla fall och sista gästerna (däribland jag) åkte hem strax innan klockan två på natten i muntert sus och dus.