Tankeprocesser

Jag går från jobbet fem minuter tidigare idag efter att ha lämnat över mitt sista barn för dagen till den sena personalen. Jag kommer hem och känner mig lite trött men inte så sömnig tycker jag. En stund på sängen kan vara skönt så jag lägger mig ner och tänker att en kvart kan jag vila, mer har jag nog inte tid med för jag ska ju både gå och handla och sedan träna men det blir aldrig som man tänkt.

Tre timmar senare vaknar jag i ett kolsvart rum och tittar yrvaket på väckarklockans röda siffror. När somnade jag? Det måste ha gått snabbt när jag väl la mig ner och drog upp täcket över min frusna kropp. Knät värker eftersom jag legat med benen uppdraget och halvt under kroppen och jag känner början till en molande huvudvärk. Det är sent och jag orkar varken handla eller träna när magen skriker efter middag.

Jag går ner till macken och inhandlar det absolut nödvändigaste men något mer orkar jag inte ikväll. Benen känns som gummi och huvudvrken blir bara värre. Att laga middag känns inte så lockande och fantasin är lika med noll, men magen kräver fortfarande att bli matad. Min MS-fatigue har snott ytterligare en dag i mitt liv och jag är för trött för att ens orka bli ledsen. Tyst för mig själv tänker jag att det blir aldrig som man tänkt.