Himmel och helvete för hundar

Hunden Dallas avlivades efter beslut från länsstyrelsen. Han led av artros och familjens vetrinär anmälde till länsvetrinären att hunden led och borde avlivas. Dagen därpå dyker två poliser upp vid dörren med ett papper om beslutet och samma dag är hunden död. Paret som ägde Dallas säger i artikeln på Aftonbladets hemsida att det var en pigg och i övrigt frisk hund och att han trots sin svåra sjukdom ändå borde ha fått leva.

Samtidigt som dessa människor nu förlorat ett älskat husdjur får vissa fortsätta ha sina djur trots att djuren uppenbarligen lider, allt i brist på bevisning. Jag har själv en granne som varje sommar binder ut sin hund utanför huset och även om den både får mat och vatten så står den där ensam under långa timmar. Problemet är dock inte ensamheten utan det faktum att ungarna på gården retar upp hunden som skäller och rycker i kopplet.

För ett par år sedan var det en annan av mina grannar som fick nog på att inget gjordes åt den stackars hunden trots upprepade tillsägelser till familjen från flera grannar. Även om det kanske inte var rätt metod så tog grannen hunden som fick följa med hem till henne. En timma(!) senare när familjen upptäckte att hunden var borta började de knacka dörr och kom bland annat till min dörr, en pappa och två barn som frågade om jag hade hund.

Eftersom jag inte visste om att deras hund var borta blev jag lite ställd av frågan men svarade i alla fall att jag inte har hund utan katt varpå en av ungarna faktiskt försöker krypa förbi mitt ben in i lägenheten samtidigt som en av mina katter kommer nosande för att se vad som pågår. Hur det hela slutade vet jag inte men sommaren därpå stod den stackars hunden där ute igen medan barnen skriker och retar hunden och familjens tonårsson gormar åt hunden för att visa hur tuff han är inför sina finniga tonårsvänner.