Vilotider

Nästa vecka har jag varit på min nuvarande arbetsplats i fyra år. Det är lång tid i ett liv som under samma period handlat om att ta varje dag som den kommer, att sällan kunna planera långsiktigt och att aldrig veta vad morgondagen bjuder på. Trots det har jag väldigt sällan missat några kvällsmöten eller planeringsdagar. Jag kämpar på trots att timmarna drar iväg men idag kände jag att det går bara inte att göra ett jättepass.

Först skulle jag jobba sex timmar och sedan var ytterligare fyra timmar vikta åt möten men när det första mötet var avklarat kände jag att jag måste komma hem. Hjärnan känns luddig och jag skulle antagligen bara fattat hälften av informationen. Så det blev ett åtta-timmarspass och det räckte mer än väl för min stackars trötta hjärna och sega kropp. De där nya vakenhetsmedicinerna är det fan bara skit med tycker jag.

Imorgon går jag ett kort pass även om jag måste lägga på en timma eftersom vi har en sjuk kollega, men fem timmar fixar jag betydligt bättre än åtta eller tio timmar och jag slutar ändå tidigt så jag kan komma hem och sova i ett par timmar. Resten av veckan kommer förhoppningsvis bli mer barmhärig även med de två föräldrasamtal jag har bokat in och på fredag hinner jag sova en stund innan det är dags att dra till den stora staden.

Min bästa vän sedan nitton år fyller trettio nästa vecka så det ska vi fira denna helgen på lördag. Det ska bli skoj att komma iväg men jag hoppas verkligen att jag inte kommer slita ut mig i veckan för då lär jag vara smått väck när det blir dags för festligheter. Därför tänker jag vila varje chans jag får den här veckan med början redan nu och något dåligt samvete för missad arbetstid tänker jag inte ha heller, så det så.