Under ytan

Idag skriver Daniel om att ha MS och ta bromsmediciner och om allting som pågår inne i kroppen som man inte kan se eller kanske ens vet något om. Så sent som igår kväll pratade jag med en vän om just detta, om allting som händer som man inte har någon kontroll över. För ett par år sedan såg jag en video på YouTube om hur MS fungerar i kroppen, vad som händer när något går fel och immunförsvaret börjar attackera den egna kroppen.

Efter det mådde jag rätt dåligt i flera veckor, kunskapen om vad som pågår tillsammans med bilderna från videon och min egen överaktiva fantasi gjorde att jag i tid och otid kunde börja tänka på det och känna mig både yr och illamående vid blotta tanken. Min överaktiva fantasi har jag ju skrivit om förr här på bloggen, hur jag kan övertyga mig själv om att saker är sanna tills jag tvingat in mig själv i ett stresstillstånd.

När jag pratade med min vän igår och hon frågade hur det var med mig och vad som är på gång med min MS och mina mediciner, berättade jag att jag antagligen skulle få byta bromsmedicin så snart jag gjort en ny MRI. Min förra undersökning visade ju på flera nya plack på hjärnan och min läkare tyckte att min sjukdom var så pass aktiv att min nuvarande broms antagligen inte fungerar längre.

Min vän blev tyst en stund och sedan sa hon; "Fy vad läskigt att ha sånt där i hjärnan" och jag insåg att ja, det är det faktiskt, det är riktigt jävla läskigt och det finns dagar när jag är rädd, när jag är arg och när jag hatar vad den här sjukdomen gör med mig. Nu när det dessutom är tal om ny broms så har jag ytterligare en sak att oroa mig för, vilken medicin jag ska få och om jag kommer få biverkningar av den som jag får av allt annat.

Båda de mediciner som min läkare föreslagit har rätt så allvarliga biverkningar och följdsjukdomar och jag oroar mig för att något kommer hända, något som är värre än de röda märkena jag får av sprutorna jag tar nu eller yrseln och illamåendet som min vakenhetsmedicin ger mig. Det är faktiskt inte förrän nu som jag börjat tänka på hur min framtid med MS kommer te sig, jag vill bara vara säker på att jag faktiskt har en framtid.