Den sämre föräldern

Idag fann jag en artikel från 2007(?) i Aftonbladets webbupplaga av tidningen Wendela där professor Annica Dahlström intervjuats angående några av de saker hon hävdar i sin bok Könet sitter i hjärnan. Jag har inte läst boken så jag kan inte uttala mig om den i övrigt. Däremot lämnas jag med en lätt illamående känsla efter att ha läst intervjun där Dahlström hävdar att män biologiskt sett är dåliga föräldrar enbart på grund av deras kön.

Några av de saker hon säger är bland annat att män oftare skadar sina barn fysiskt eftersom de inte förstår hur sköra barn är. Barn är också tryggare hos sin mamma och skulle en man ta hand om sitt barn före tre års ålder kan detta psykiskt skada barnet samt leda till hälsoproblem i framtiden, till exempel kronisk stress, diabetes och fetma. Att pappan är pappaledig under barnets första halvår likställer Dahlström mer eller mindre med en dödsdom för barnet.

Pappans roll blir istället att ta hand om hela familjen, att skydda mamman och barnet från utomstående krafter och se till att ingen stör dem under de första åren av barnets liv. Tydligen ska han vara en bifigur i barnets liv eftersom hans "konstiga maskulina doft och mörka stämma" är för främmande för det stackars barnet. Det finns egentligen bara två saker jag kan hålla med om av allt dumt den här kvinnan säger.

Det första är att kvinnor har "ögon i nacken", vi förlitar oss mer på alla våra sinnen, även det så kallade sjätte sinnet och vi har en mer utvecklad rumsuppfattning än vad de flesta män har. Enligt en studie jag läste för något år sedan går detta tillbaka till tiden då människan ledve som jägare och samlare. Kvinnorna uppehöll sig nära hemmet och det är därifrån vi utvecklat dessa "ögon i nacken" för att hålla uppsikt över barnen samt varna för annalkande faror.

Det andra jag håller med om som Dahlström skriver i sin bok är att kvinnor har känsligare hörsel när det kommer till svaga, ljusa ljud. Jag minns att jag läste någonstans att kvinnors hörsel är anpassad att uppfatta barngråt så att vi vaknar om barnet skriker på natten. Djupare, mörkare ljud har vi dock svårare att uppfatta, åtminstone medan vi sover. Men bara för att Dahlström faktiskt lyckades få två saker rätt betyder inte att jag tycker hon har rätt.

Män behöver inte en synvinkel på 360 grader eller vakna vid minsta lilla ljud för att vara bra pappor. De behöver inte ha känsliga nerver i fingertopparna för att förstå att man inte rycker och sliter i ett litet barn och jag tror knappast det har med kön att göra om man har "mindre tålamod med dregel och bajsblöjor" för trots att jag är kvinna finns det få saker jag ogillar så mycket som snoriga näsor och bajs som letar sig utanför kanten på blöjan och uppför ryggen.

Det finns helt klart både de män och kvinnor som har detta tålamod med äckliga saker som Dahlström menar att män oftast saknar. Precis som det finns människor av båda könen som tar för hårt i barn av misstag, eller som helt missar att det lite större barnet kilar förbi med en sax i handen eftersom deras huvuden inte går varvet runt och det faktiskt pågår saker bakom deras rygg som de inte ser. För de är människor, inte män och inte kvinnor, och människor felar och gör misstag.