Ett förbannat jävla skithelvete

Idag åkte jag in till stan för att uträtta lite ärenden och kom hem på skitdåligt humör och med fruktansvärd ryggvärk. Det började bra med en busstur in till stan och ett besök på banken innan jag gick för att köpa en ny snabbkopplare till min nya diskmaskin. Efter det gick det definitivt utför när jag promenerade bort till apoteket för att hämta ut mediciner som jag ringde och beställde redan innan jul men som tydligen hade världens längsta leveranstid.

Till saken hör att jag var på apoteket redan förra veckan efter att jag fått ett SMS om att grejerna nu fanns för avhämtning. När jag pratade med kvinnan på telefon frågade hon om jag vill ha dem levererade i en blå påse vilket jag sa att jag ville. På det sättet slipper jag stå i kön till recepten och kan hämta grejerna i kassan. Men när jag var där förra veckan kunde tjejen i kassan inte hitta någon blå påse och sa att jag fick komma igen senare.

Eftersom det nu gått en vecka tänkte jag att jag skulle ge det hela ett nytt försök, men än en gång kunde den blå påsen inte hittas och jag måste erkänna att jag inte var på mitt bästa humör när jag talade om för kassörskan att det här fanimej inte var första gången jag bett om en blå påse och sakerna ändå inte fanns i kassan. Jag talade även om att jag varit inne redan förra veckan, om SMS:et jag fått och efter lite letande så talade hon om att jag fick ta en kölapp.

Jag fick nummer 145 när nummer 119 betjänades och jag fick stå där och vänta i nästan en halvtimma medan jag blev argare oh argare. Ryggen gjorde så ont att jag knappt kunde stå rakt och den jävla surkärringen som jag brukar råka ut för satt i en av de bemannade kassorna. Med min tur väntade jag bara på att få just henne så att hon kunde vara snäsig och otrevlig som hon brukar vara. Men jag hade tur och fick en annan inte lika snäsig kvinna.

En viss otrevlighetsfaktor fanns ändå men inte på långa vägar så illa som det brukar vara med surkärringen och jag struntade i att snäsa tillbaka vilket jag misstänker att jag nog gjort om jag fått den sura tanten. För jag var verkligen inte på gott humör och hade hunnit komma på ungefär tio olika elaka saker att säga, varav den snällaste var en dryg fråga om det inte räknades som ett serviceyrke att arbeta på apoteket så kanske skulle de behandla sina jävla kunder lite bättre.

Just nu sitter jag här och funderar på om det finns något formulär någonstans där man kan fylla i exakt hur arg och besvikna man är på den urusla servicen, inte bara på apoteket men även deras beställningsservice. Det här är ju som sagt inte första gången jag bett om att få saker skickade i en blå påse, ja, faktiskt så brukar det vara de som frågar så varför ska det då vara så jävla svårt att se till att det blir gjort så att jag slipper stå och plågas i evigheter.

Saken blev inte bättre av att det satt ett par otrevliga gubbjävlar och väntade tillsammans med sina lika otrevliga kärringfruar. Jag är inte den som blir arg på främmande folk i första taget men när de sitter och pratar om hur det bara är pensionärer på apoteket och alla andra måste ju vara arbetslösa (alltså jag och de två andra som inte hade grått hår) och fäller dryga kommentarer om hur de minsann är sjuka men ändå måste vänta i kö på folk som inte är lika gamla och sjuka.

När det väl blev min tur var jag så arg att jag skakade och det brände i ögonen av återhållna arga tårar. Jag hade god lust att slita till mig en av gubbjävlarnas rullatorer och slå ihjäl dem med den, men jag lyckades stilla mig och blängde istälet surt på dem. När jag fått mina mediciner skyndade jag mig därifrån så snabbt jag bara kunde, kom med en buss tio minuter senare och kunde äntligen slappna av efter några rent helvetiska timmar.