Styggelser i barnvagnar

Det finns saker man bara inte säger till andra människor om man nu inte är ute efter att såra dem så mycket man kan. På jobbet talar jag om för barnen att man inte kallar andra tjocka eller skrattar åt deras hår eller hudfärg eller när de gör ett misstag. Samtidigt kan jag emellanåt drabbas av den nästintill oemotståndliga lusten att säga saker som jag vet att man faktiskt inte får säga, som att kalla någon korkad eller säga att deras barn är jättefula.

Självklart inte barnen på mitt jobb för på något underligt vis har jag en avdelning ful av otroligt vackra barn i alla former och färger, men det finns ju andra ungar som man ibland ryser åt och jag vet att det är en hemsk sak att tycka men jag kan inte hjälpa det. Jag har åtminstone självkontrollen att inte säga något om det högt samtidigt som jag retar mig på alla som fladdrar runt ungen och berättar för den stolta modern hur gullig hennes barn är.

Eftersom jag lider av ett ofta använt sinne för sarkasm kan jag ibland komma på mig själv med att himla med ögonen när gullandet går till överdrift och i mitt stilla sinne undrar jag vad fan är fel på människorna. Är det bara jag som ser att det stackars barnet ser ut som en mindre söt kusin till en mops? Lyckligtvis för mig och alla andra känner jag väldigt få föräldrar med barn så stygga att jag måste bita mig själv i tunga.