Passiv aggressivitet

Det här inlägget har legat och gnagt i mig ett tag nu och jag har inte riktigt funnit orden eller kraften att sätta mina tankar på pränt. För det här inlägget handlar om mig och mitt sätt att bemöta andra människor. Ja, visserligen inte kreti och pleti för jag har ett någorlunda hum om de sociala spelreglerna och försöker att inte göra folk förbannade i onödan. Men det är annorlunda med dem som känner mig väl, de får se min mindre trevliga sida.

Om jag skulle bli tvungen att vara helt ärlig med mig själv och med andra om vilken min sämsta sida är så skulle det inte vara att jag har lätt för att bli arg eller att jag kan vara en riktigt självisk enstörning. Snarare är det det faktum att jag är fruktansvärt passiv aggressiv som måste toppa den listan. När jag blir förbannad så skäller jag men när jag verkligen vill visa mitt missnöje och min ilska då blir rösten mild och ögonen smalnar till springor.

Det har funnits stunder när jag i efterhand kommit på mig själv med hur jag beter mig, hur jag sockersött väser fram ett; "Visst. Gör som du vill" mellan sammanbitna tänder och nacken så spänd att det gör ont. Jag läser att just passiv aggressivitet kan räknas som en form av psykisk misshandel, att ett sådant beteende kan vara "svårt att sätta fingret på och komma åt. Det är ett manipulativt beteende; att få som man vill utan att uttrycka vad man vill".

Det här är definitivt inte mitt mesta smickrande personlighetsdrag men det är heller inget jag sticker under stolen med eller försöker dölja. Jag är den jag är och ibland är det ingen trevlig person men jag är inte falsk heller. Fast om man ska tro listan av symptom för ett passivt aggressivt bettende så borde jag kanske vara det, men å andra sidan är det inte det enda på listan som jag inte känner igen i mig själv. 

• Tvetydighet eller tala kryptiskt; ett sätt att skapa en känsla av otrygghet i andra eller för att dölja sin egen osäkerhet.
• Avsiktlig ineffektivitet; att alltid vara sen och glömma saker, ett sätt att utöva kontroll eller att straffa.
• Bekväm glömska; att vinna alla argument genom förnekelse.
• Rädsla för konkurrens.
• Rädsla för att vara beroende av andra.
• Rädsla för intimitet som ett sätt att agera ut sin ilska; passivt aggressiva kan ofta inte lita på andra. På grund av detta vaktar de sig mot att bli intimt knutna till någon.
• Skapar kaotiska situationer.
• Hittar på ursäkter när man inte presterar i arbetslag.
• Förhindring; att skapa problem eller förhinder för att bromsa utvecklingen, personlig eller i relation till andra.
• Förhalning; att vänta med viktiga uppgifter till förmån för mindre viktiga men roligare uppgifter.
• Tjura
• Offerroll; istället för att erkänna sina egna svagheter har man en tendens att skylla sina misslyckanden på andra. 

På den listan känner jag igen några; så som att inte vilja vara beroende av andra och att förhala vilket jag är en mästare på. Det finns även en lista på kriterier man måste uppfylla och när jag läser den så börjar jag undra om inte en psykolog skulle få en orgasm på stället av tanken på att rota omkring inne i mitt huvud. Det finns sju kriterier och för att få en diagnos måste man uppfylla åtminstone fyra av dessa; 

• Passivt motstånd till att uppfylla rutinmässiga sociala och yrkesmässiga uppgifter.
• Beklagar sig över att vara missförstådd och föga uppskattad av andra.
• Tjurig och argumentativ.
• Kritiserar och hånar myndigheter eller myndighetspersoner.
• Uttrycker avund och förbittring mot de mer lyckligt lottade.
• Talar ofta och överdrivet om sin egen personliga olycka.
• Växlar mellan fientligt trots och ånger. 

Lyckligtvis kan jag bara säga helt säkert att jag uppfyller ett av de kriterierna för tjurig och argumentativ är luften jag andas. Möjligen gör jag lite motstånd mot vissa sociala åtaganden men jag brukar definitivt inte prata om hur ingen förstår mig eller överdriva hur jobbigt jag har det. Några av de andra kriterierna känns inte så specifika för vem har inte kritiserat regeringen eller känt sig lite avundsjuk på någon som verkar ha allting.
Min passiva aggressivitet är en sådan där light-version men jag är riktigt duktig på den vilket oftast min syster och bror får känna på, även om jag nog är lite värre mot min syster. När min bror gör något som retar mig brukar jag skrika på honom och om han är nära nog och inte alltför arg så kan jag slå till honom på armen. Min syster får däremot utstå den beska och väsande Anne som inte är så trevlig alla gånger.