Från det ena tll det andra och tillbaka igen

Klockan är strax efter tio på kvällen och plötsligt vill jag baka, jag vill äta saftiga mjuka kakor eller en härligt varm äppelpaj. Tyvärr har jag inget mjöl och gör jag äppelpaj (på havregryn) så har jag ingen vaniljsås eller glass att äta till den och utan glass är varm äppelpaj rätt så meningslös. Så jag får helt enkelt stå emot frestelsen och se till att baka imorgon när jag varit i affären. Imorgon ska även den gamla diskmaskinen slängas och den nya förhoppningsvis bli inkopplad.

Det ska bli skönt med diskmaskin igen, det finns få saker jag avskyr så mycket som att diska vilket också är varför jag idag diskade ett mindre berg när jag till sist insåg att det snart inte fanns någon plats kvar på diskbänken. Självklart känner man sig nöjd efteråt, som om man faktiskt åstadkommit något bra, men under tiden som jag står där med händerna i det varma vattnet och framsidan av tröjan helt genomblöt så känner jag mig långt ifrån nöjd med min situation.

Överhuvudtaget har jag väldigt svårt för det här med städning. Jag gör det endast under hot och knappt ens då. Vet jag att jag ska få besök så tar jag fram dammsugaren och kanske till och med gör ett svep med skurtrasan över golven, men jag drar ut på det in i sista stund så att jag städar dagen innan besöket. Det har till och med hänt att jag precis ställt undan städgrejerna när det ringer på dörren och mina besökare drar in sina skitiga skor på mina nytorkade golv.

Jag är dock inte en av de där totalt anala människorna som får ett nervöst sammanbrott av lite smuts på golven. Jag har känt och känner folk som nästan dör om de ser en liten sten på hallgolvet eller ett hårstrå i handfatet. Fast det där med hårstrån i handfatet kan jag hålla med om är fruktansvärt äckligt. Som tur är fäller jag väldigt lite hår så jag behöver sällan våndas över sådana saker. Andras hår kan jag nästan inte titta på när det väl fallit av deras huvuden.

Annars gillar jag hår, jag gillar att ta på andras hår och jag gillar att leka med mitt eget hår. Min syster å andra sidan hatar det, hon skriker om någon kommer ens i närheten av att nudda hennes huvud och min bror har börjat morra han också. Min mamma accepterar hårpillandet en liten stund men sedan får hon nog, vilket ungefär är hur jag är också. Andra får ta på mitt hår men bara lite och jag hatar verkligen att bli smekt över huvudet eller någon som drar fingrarna genom mitt hår.

För någon som tycker om att ta på andra och som älskar att krama barnen på jobbet och hela tiden lägger handen på deras huvud eller rygg, så tycker jag inte om att bli vidrörd av andra människor annat än kortare stunder. En kram går bra eller att sitta nära någon i soffan när man tittar på filmen, men det här eviga pillandet driver mig till vansinne - och hur jag kom in på det här ämnet vet jag faktiskt inte. Tankarna liksom sprang iväg med mig.

Jag har i alla fall lyckats övertala mig själv (med lite hjälp av en chattande vän) om att paj utan glass inte är en så stor förlust och tänker ge mig på att baka trots den sena timman. Det är tur att köksskåpen inte gapar helt tomma, annars hade jag fått våndas över det här paj-suget hela kvällen och natten. Jag är inne i en matlagnings- och bakningsfas just nu så risken finns att ni kommer få höra talas om mina kulinariska ansträngningar vare sig ni vill eller inte. Men det är min blogg så vad bryr jag mig?!