Religion och politik

Det finns de partier jag aldrig skulle rösta på, vars politik står så långt från mina egna värderingar att jag aldrig ens skulle komma på tanken att ge dem en röst. Det betyder dock inte att de inte har tankar jag kan hålla med om och fatta politiska beslut som jag kan ställa mig bakom. Ett av dessa partier är Kristdemokraterna, till viss del eftersom jag är ateist men mest eftersom jag inte håller med om deras politik.

Men just idag blev jag ändå glad när jag på ledarsidan i min lokaltidning läste ett debattinlägg signerat Göran Hägglund, Kristdemokraternas partiledare, samt tre företrädare på lokalnivå. Inlägget handlade om den ständiga diskussionen om skolavslutningar i kyrkan men istället för att propsa på att avslutningar ska hållas i kyran och med religiösa inslag, tog dessa fyra den helt motsatta riktningen.

"Många rektorer undrar, mot bakgrund av det uppskruvade tonläget i debatten, vad som egentligen gäller. Skolverket försökte nyligen förtydliga, men det tycks mest ha skapat mer osäkerhet. Deras tolkning går ut på att man kan fira högtider i kyrkan så länge de töms på sitt religiösa innehåll; undantaget är om man kan hävda att de har blivit tradition. Gränsdragningen förblir oklar."

Enligt skribeterna vill man inom Kristdemokraterna "råda bot" på detta och nämner därför det som de allra flesta verkar ha missat, nämligen att det i skollagen står att skolan ska vara icke-konfessionell. Det betyder att man inte bekänner sig till någon religion eller trosuppfattning. När det gäller undervisningen verkar de flesta ha fattat att kyrkan och staten har skiljt sig men så inte när det kommer till högtider.

Men till skillnad från vad många verkar tro så betyder inte denna skilsmässa att vi inom skola och förskola inte får fira högtider, det gör vi gärna och ofta och med personal, föräldrar och barn som stöttar på. Alla har vi väl hört konspirationsteorierna om att vi är på väg att bli en muslimsk stat där våra västerländska traditioner inte ska få firas, men de har tydligen aldrig besökt min arbetsplats.

I ett område där runt tre fjärdedelar har invandrarbakgrund och på en förskola där närmare 90% av barnen har föräldrar eller mor- och farföräldrar födda i ett annat land, har jag aldrig hört en enda person säga att vi inte bör fira lucia, jul eller midsommar. Snarare är det tvärtom och föräldrarna tycker att det är både spännande och roligt att deras barn får ta del av svenska traditioner i förskolan och skolan.

Dock säger jag som de fyra Kristdemokraterna på dagens debattsida, allt "deltangande vid sådana högtider ska vara frivilligt". Jag vet själv hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte det var som barn och tonåring att delta vid skolavslutningar och julfirande i kyrkan på den tiden då deltagande inte var frivilligt och då religiösa inslag definitivt förekom. Men för femton-tjugo år sedan var alla tvugna att vara med.

Enda undantaget som jag kan minnas från den tiden var de av mina klasskamrater som var Jehovas Vittnen och därför inte deltig vid några slags traditionsfirande, varken jul eller födelsedagsfiranden. Och faktum är att under alla år i ett område med en stor andel muslimska familjer så är det faktiska bara en familj som inte velat att deras barn var med vid julfirande och de var Jehovas Vittnen.

Jag tycker det är rent sorgligt att det två gånger om året måste bli den här långdragna diskussionen och högtider i kyrkan när skolan under övriga året inte ska ha några religiösa inslag och där religionsundervisning ska ske utan tyngdvikt på något särskild religion (även om jag hört att kristendomen får störst utrymme). Önskar de kyrkgående julfirarna att barnen ska indoktrineras i kristendomen på lektionerna?