Vintertid

I höga drivor lägger sig snön mot husväggen ikväll, bäddar in världen utanför mitt fönster i ett blekblått gnistrande täcke och jag önskar att allting kunde få stanna just i det här ögonblicket för evigt. Det blåser och snön yr ner från taken, kastar sig mot fönstren, far iväg med vinden. Jag pressar näsan mot fönstret, känner värmen från adventsljusstaken värma min haka och kasta skuggor i taket.

Det här är den bästa tiden, när snön ligger så djup att man sjunker ner till knäna om man trampar i en snödriva och det känns som om tusen nålar kastas mot varje millimeter bar hud, när kinderna blir röda och tårna kalla och man klär sig i flera lager för att hålla kylan borta. Jag virar in mig i min lammullspläd och tittar ut i nattmörkret och älskar att leva i ett sådant vackert vinterlandskap.