För många år sedan råkade jag i ett överentusiastiskt ögonblick bryta min lilltå. Jag var ute på balkongen, telefonen ringde och jag sprang in för att svara. Jag var tvungen att passera min soffa på vägen och där satt min katt som jag i all hast skulle hoppa över. Mitt i hoppet sparkade jag till soffan, det knakade till och tån var bruten. Inte så att den hängde och slängde och jag uppsökte aldrig en läkare utan tån fick självläka.
Idag har det varit fruktansvärt kallt och för första gången på flera år gör det ont i tån, det gör nästan lika ont nu som det gjorde precis efter min olycka. Jag älskar visserligen snö och kyla men det känns inget vidare i tån. Tyvärr är värken även en påminnelse om min egen dumhet och jag väntar bara på att den andra lilltån ska börja göra ont också. Den har jag också råkat bryta vid ett liknande tillfälle...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar