Nu ska det bli ett deprimerande inlägg. Jag tror jag håller på att bli sjuk igen. Känner mig helmysko i hela kroppen, illamående, huvudvärk, början till feber, fryser och brinner på samma gång. Tidigare idag hade jag jätteont i halsen och har fortfarande lite ont. Det känns nästan som biverkningar av min spruta, det är bara det att jag inte tagit den än idag. Blir jag sjuk igen så skriker jag, nu får det vara nog!
Har nu varit konstant sjuk i nästan två månader och innan det hade jag halsfluss i två omgångar. Jag har dessutom märkt av min MS mycket mer under de senaste månaderna. Jag kan gå i en rak linje men står jag stilla i mer än någon minut så börjar hela världen snurra och jag trillar omkull om jag inte tar tag i något. Dessutom är domningarna värre, särskilt på morgonen när jag stiger upp eller efter att ha suttit ner.
Häromdagen började tankarna på för evigt smyga sig på och för första gången fick de mig verkligen att må dåligt, antagligen för att symptomen spökar så mycket just nu. Jag tänkte att så här kommer det vara för alltid, det går inte att bli bättre utan bara hoppas på att inte bli sämre. De dåliga dagarna kommer aldrig ta slut, det kommer aldrig komma en dag när jag kan säga att det här var den sista dåliga dagen...
Det börjar kännas tungt, som en ständig gnagande värk i bröstet. Då häromdagen när jag började tänka på det här tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv att ja, så här är det, men de bra dagarna kommer ju också att komma. Just nu är jag bara i en svacka... och nu gör jag det igen. Varför kan jag inte bara erkänna för mig själv at jag mår skit? Eller för den delen, varför kan jag inte erkänna det för alla andra?
Jag vet att jag ibland klagar och säger att nu är det skit med mig, idag är jag trött, idag vill inte benen hänga med. Men i nästa stund så rycker jag på axlarna och säger att ja, ja, det går över snart - och den gnagande värken i bröstkorgen växer sig större och starkare. Fy fan, vilket deprimerande inlägg detta blev. Nu tänker jag ta ett par värktabletter, min spruta och sedan sova och hoppas jag inte blir förkyld - igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du behöver en kram tror jag, så du får en av mig. Krya på dig, det kommer att kännas bättre.
SvaraRadera