Morgonstund har guld i mund

Jag tror det beror på värmen som har varit den sista tiden. Ja, att jag har varit så förbenat trött alltså. Lite av det beror säkerligen på den här ihållande förkylningen men mestadels tror jag ändå på väderomslaget - och det gör mig faktiskt lite orolig. Förra året mådde jag nästan oförskämt bra i den olidligt varma sommarvärmen. Hur ska det gå i år och framför allt, hur ska det gå när jag åker till Spanien nu i sommar.

Jag vill ju verkligen inte sova bort hela semestern bara för att kroppen bestämt sig för att ibland tåla värmen helt perfekt, och andra gånger rasa samman totalt. Men jag försöker vara optimist och tänka att det självklart beror på förkylningen, det är ju klart att kroppen måste arbeta hårdare nu när jag är sjuk än i vanliga fall så det tar mer energi. Ja, så måste det självklart vara och sommarens semester blir underbar.

I övrigt så tror jag faktiskt, eller hoppas i alla fall, att det kanske är på väg att vända nu. Kände mig relativt normal igår kväll när jag gick och la mig, läste i ett par timmar och sov sedan gott i ungefär sex timmar innan jag vaknade pigg och redo att stiga upp. Det känns skönt att veta att det värsta verkar vara över. Hostan kan jag leva med även om den sitter djupt och rosslar i hela bröstkorgen - men lite skit får man räkna med.

Så imorgon bär det av till jobbet igen, efetr två dagar hemma. Usch, vad hemsk jag känner mig. Alltid är det jag som är sjuk. Hela vårens planering har fått stå tillbaka på grund av ständiga förkylningar. Mina stackars femåringar har knappt fått göra något av det som jag hade tänkt att de skulle få göra. De veckor jag varit på jobbet har andra saker dessutom kommit i vägen och knappt något har blivit gjort med barnen.

Det här är så klart faran med att ha ansvaret för en grupp barn helt ensam. Det står och faller på att jag är där, för ingen annan kan ta över när jag är borta efetrsom ingen annan varit inblandad sedan tidigare. Till hösten har vi - mina kollegor och jag - i alla fall beslutat att vi ska vara två i varje grupp och jag kommer inte ha ansvaret för femåringarna efetrsom jag hade det i år. På ett sätt blir det lite lugnare då... kanske...