Tag 3 betala för 2

Idag var jag på Skopunkten med syrran för att köpa ett par skor, gärna ett par ballerinaskor i någon snygg skön design - och gärna med mjuk häl för de jag har nu ger mig skoskav efter bara en halvtimma. Men nu är det ju så att jag är inne i en slösarperiod och på Skopunkten har de erbjudandet tag tre skor betala för två... Så det blev tre par ballerinaskor; ett par svarta, ett par vita och ett par med stjärnor i olika blå nyanser.

Det är inte slöseri med pengar

Nej, det är verkligen inget slöseri med pengar även om det möjligen blev en aning mycket pengar jag lyckades göra mig av med idag. Men jag förtjänar det, precis som syrran sa. Det är så väldigt sällan jag lägger pengar på kläder, även om det blivit en del det senaste året i och med att jag nu har en fast inkomst som dessutom är betydligt högre än något jag haft tidigare. Livet är gott helt enkelt, och då ska man unna sig.

Så det har jag gjort idag, i tre olika butiker. Först var jag i Vänersborg i en nyöppnad butik som heter Zalza. Det är verkligen en butik jag rekommenderar, ett stor utbud och ett supertrevligt bemötande från ägarinnan. Jag köpte tre par byxor, ett par svarta linnebyxor i knälängd med dragsko, samt två par *mjukisbyxor" i haremsmodell som även de var i knälängd, ett par svarta och ett par beige, som jag förälskade mig i direkt.

Från Zalza drog vi vidare till Byrackan för att köpa halsband till katterna, med fina små metallplattor med deras namn ingraverade - och sedan åkte vi ner till Sanden där det var MC festival och de hade en bagagelucke-loppis på parkeringsplatsen. Vi kollade inte runt så mycket utan var mest där för att hälsa på mormor och morfar som hade satt upp ett bord där de sålde halsband och pashminasjalar från Frankrike.

Tydligen kunde de inte stå emot frestelsen på deras senaste resa och köpte in lite grejer, jag antar att de inte riktigt kunnat glömma sina dagar som knallar på marknader. Tyvärr så passade deras utbud inte riktigt med resten av det billiga loppis-skräpet idag, men icke att frukta, mormor har en plan. Till sommaren ska de ställa sig på marknaden i Hova under Riddar-veckan, en jättemysig medeltidsfestival med massa turister.

Efter besöket i Vänersborg åkte syrran och jag vidare till Överby köpcentrum och gick in på Tippy. Förr har jag alltid tyckt att Tippy varit en butik för mini-människor, har aldrig varit där inne och hittat kläder i större storlek än M, sällen har det funnits kläder i andra storlekar än S och XS. Men nu har de ett mycket bredare sortiment av storlekar och ett helt underbart utbud av snygga kläder i läckra färger och snygg design.

Jag köpte ännu ett par "mjukisbrallor" som gick ner till knät, svarta och i lite tightare modell än haremsbyxorna jag köpte på Zalza. Dessutom hittade jag en jättesnygg vit top på Tippy - och på GinaTricot köpte jag två par linnen - ett blått och ett gult - en jättesnygg top med fjärilsärmar, samt en ärmlös tunika/top som jag måste ha ett linne under om jag inte vill visa brösten för folk. Det vore ju en smula genant trots allt.

Så ni förstår, idag har handlat om att unna mig själv till vackra saker. Det är ju faktiskt inte ett slöseri med pengar om man mår bra av det - även om jag nu fick nalla lite på sparkontot. Men nu är ju garderoben färdig inför sommaren, förutom möjligen ett par ballerinaskor i någon skön modell. Avslutningsvis vill jag be om ursäkt för detta inlägg till alla de som avskyr att läsa kläd-bloggar, men jag blir så glad av att spendera...

Lång dag på jobbet

Idag har vi haft en så kallad utvärderingsdag på jobbet där vi utvärderat året som gått. Mellan åtta imorse fram till klockan fyra nu på eftermiddagen har vi suttit och tragglat med detta, med ett par pauser för fika och lunch. Imorse tog jag två av mina piller för att orka hålla mig pigg och alert hela dagen och effekten sitter fortfarande i även om jag känner mig lite slö, men mer som en normal trötthet tack och lov.

Nu ser jag fram emot av en lång härlig helg i solen och värmen - denna ljuva värme. Det är så underbart att kunna sätta sig på balkongen fram på eftermiddagen och bara njuta i solgasset. Det känns som att sommaren äntligen är här nu, med värme, grönska och ljus. Jag har verkligen blivit en riktig cärmedyrkare de senaste åren, mycket eftersom jag mår så bra av värmen. Så nu önskar jag mig en stekhet sommar.

Jobbet, här kommer jag

Idag är det dags att återvända till jobbet efter tre dagars återhämtning. Var dit en sväng igår eftermiddag efter mötet med chefen - som för övrigt gick bra - och tittade in en stund för att säga hej och höra hur det gått. Herregud vilket liv det var! Det verkade som att varenda unge anting sprang runt och bara skrek, eller också klängde på en av mina kollegor för att kräva uppmärksamhet, ritpapper, saxar, kuddar att leka vilstund med. Jag längtar till jobbet!

Ännu en seger

Jag blir så glad för just nu så känns det som att inget i mitt liv kan gå fel, allting verkligen bara flyter på helt perfekt och utan minsta lilla hinder. Som ytterligare ett bevis på detta insåg jag idag, dagen efter att jag tagit min bromsmedicin, att jag nästan inte har några rodnader eller svullnader alls på vare sig låren eller magen. På låren syns en lätt mörkare skiftning i huden över ett område, men annars inget.

Så här förskonad från biverkningar har jag inte varit sedan förra sommaren om jag minns rätt. Inte heller har jag mått så här bra i min MS som jag gör just nu sedan förra årets semester. Visst har jag varit förkyld länge nu men till och med den börjar ge med sig och jag mår helt enkelt bra, underbart, fantastiskt. Allt känns verkligen som att det är perfekt, jag känner mig stark både i kropp och själ. Visst är våren underbar!

Förmågan att äta

Allting jag äter smakar väldigt konstigt för tillfället, men jag kan i alla fall svälja igen och halsmandlarna är inte längre av storleken gofboll. Har istället krympt ner till något i storleksordning med hasselnötter. Det konstiga är att jag har aldrig haft svullna halsmandlar eller lymfkörtlar förut utan att också ha halsfluss eller körtelfeber, men har ju tydligen inget av detta. Ja, se så märkligt det kan vara.

Allt flyter på fint

Mötet som jag skulle haft med chefen igår för att lägga upp en handlingsplan angående min sjukskrivning blev ju alltså inte av eftersom jag blev sjuk, men han rindge idag igen så nu har vi bokat in ett möte imorgon eftermiddag istället. Det ska säkert gå jättebra, jag känner mn väldigt lugn och harmonisk. Faktum är att hela mitt liv känns väldigt lugnt just nu, som att jag hittat den perfekta balansen och det är bra!

En sund person i en sjuk kropp

Nu var det länge sedan jag skrev, mest för att jag varit både otroligt upptagen och för att jag sedan i fredags även varit vrålförkyld. Förkylningen i sig har ju aldrig gett med sig helt, bara blivit lite lättare att leva med och efter att jag fick hostmedicin utskriven av läkare i måndags och jag kunde börja sova ordentligt på nätterna igen, så trodde jag att allt skulle bli bra. Men det är så sant, man ska inte ta ut något i förväg.

I torsdags hade jag en trevlig kväll med syrran och hennes sambo, vi grillade på min balkong och åt en mumsig stek med potatissallad och majskolv till. Det tog emot att svälja för jag hade lite ont i halsen men inget jag inte kunde överleva. Så kom fredagen och jag skulle jobba, ingen klämdag för fröken Anne inte. Det var inte så många barn där så jag fick en del annat arbete gjort som inte alltid hinns med i vanliga fall.

Eftersom det var så får barn kunde jag även gå hem en stund tidigare och tur var väl det för inte ens en timma efter att jag kom hem så satte huvudvärken igång och halsen kändes tjock och svullen. Läkaren påpekade i måndags att mina lymfkörtlar var svullna men nu hade de växt till dubbel storlek och är synliga när jag tittar på utsidan av halsen i en spegel. Det ser för jävligt ut och värre har det blivit under helgen.

Igår, måndag, släpade jag mig till jobbet efter en sömnlös, febrig och mycket svettig natt. Att stå och gå blev jag illamående av och när jag kom fram till jobbet var jag kallsvettig. Mina halsmandlar var av storleken golfbollar och det lät väldigt tjock och grötigt när jag pratade, värre än vad det gjort på länge. Det gick bara inte att vara kvar så istället gick jag hem för att vänta tills de öppnade på vårdcentralen och ta bussen dit.

Jag satte mig i soffan för att vänta efetrsom jag inte vågade lägga mig ner på sängen. Nästan tre timmar senare vaknade jag, fortfarande sittande med huvudet hängande ner mot bröstet och vansinnigt ont i rygg och nacke - för att inte tala om att jag missat öppna mottagningen på vårdcentralen. Dit kom jag istället först idag, efter ännu en natt med genomblöta lakan och av att knappt ha fått en blund.

De tog nya prover för att kolla så det inte var halsfluss också bad jag dem kolla för något som heter mycoplasma som några av mina kollegor haft och tyckte jag borde kolla upp eftersom jag varit sjuk så länge nu. Så nu får jag vänta ett tag innan jag får veta hur det gick. Mina halsmandlar är i alla fall en aning mindre idag och det syns inte lika tydligt hur svullen jag är. Febern har gått ner och jag är inte lika trött.

Så kanske håller jag på att bli frisk nu... Ta i trä! Jag stannar i alla fall hemma från jobbet imorgon också för att återhämta mig och för att försökra mig om att det här inte bara är en tillfällig förbättring. Men det börjar bli så tröttsamt att vara hemma att jag snart klättrar på väggarna, men samtidigt så har jag väl fått inse att det inte är så bra att gå till jobbet och fortfarande vara lite småförkyld. Då blir man ju aldrig frisk.

Missförstånd

Jag får väl skylla mig själv som blir helt panikslagen så fort jag hör ordet varsel - fast å andra sidan, i dessa tider är det kanske inte så konstigt. Den varsellista min chef pratade om igår handlade inte alls om risk för uppsägning, utan att hans nya skinande datasystem varslar honom om när någons sjukskrivningsperiod är på väg att ta slut och talar om för honom att det är dags att skriva en åtgärdsplan med den anställde... Hur dum tror ni att jag känner mig då?

Tänk innan du talar

Telefonen ringde och det var chefen. Han vill att vi ska ha ett möte för att bestämma datum för när jag ska gå tillbaka upp på heltid - ja, samma gamla visa med andra ord. Vi bläddrar i våra kalendrar och kommer fram till att måndag nästa vecka passar oss båda, varpå han sin vana trogen känner att han ska förklara i detalj varför vi ska träffas. Jag hörde något om ett nytt datasystem och rehabiliteringskedjan och sedan...

Sedan blev det helt tomt i skallen, det svartnade för ögonen och hela rummet började snurra, för mitt i allt detta säger han "varsellist som du står med på". Jag trodde jag skulle kräkas. Vad i helvete är en varsellista? Varför står jag med på den? Tänker han sparka mig för att jag råkar vara sjukskriven? Jag blir så upprörd att jag bara vill gråta, kan han verkligen bete sig på detta sätt? Tror han att jag fejkar hela skiten eller?

... och nu slutade jag vara upprörd och blev heligt förbannad istället. Det känns bra mycket bättre att vara arg än ledsen, det ska ni veta. Varsel! Vadå varsel? Det kan han glömma! Det må vara hårda tider och jag må inte ha arbetat så länge, men det är fan inget skäl till att ge mig en verbal spark i skallen. Inte för att jag ska vara förvånad, min MS var inga problem för honom så länge jag jobbade heltid men nu är den det.

Jag vet att han sa till mig medan jag fortfarande jobbade heltid att det där med sjukdomen behövde jag inte tänka på, jag var den bästa kandidaten för jobbet och därför fick jag det också och hade han vetat då att jag hade MS hade det inte spelat någon roll. För ett par månader sedan på ett möte med min FK-handläggare innan hon dykt upp, sa han att han kanske inte fattat samma beslut om han vetat om min diagnos...

Gamla goda vänner

Jag har börjat lyssna på det helt underbara bandet Poets of the Fall igen, efter nästan ett helt år av att inte orka med dem. Min musiksmak går väldigt mycket i vågor och ibland vill jag inte lyssna på något alls. Men nu börjar jag bli sugen på musik, på att känna rytmen och höra texterna igen så nu har musiken än en gång tagit ett kliv in i mitt liv - och med musiken kom även Poets of the Fall tillbaka med sina underbara låtar.

Man tager vad man haver

Idag blir det en sådan där matdag då lite allt möjligt från kylskåpet och skafferiet åker med i grytan. Eftersom jag nästan enbart äter kyckling och bacon (det är lättast så när man lagar mat till en), så blir dessa två av huvudingeridenserna även idag hade jag tänkt. Baconlindade kycklingfiléer fyllda med vitlökssmör, serverade med tagliatelle och eventuellt med en tillhörande senapssås - har inte bestämt mig ännu.

I vanliga fall är jag alldeles för lat för att orka laga mat till mig själv. Lat och, ja, faktiskt så är det hemskt trist att laga mat ensam, äta mat ensam, ställa sin ensamma lilla tallrik i diskmaskinen och så vidare. Så jag äter lunch på jobbet och smörgåsar hemma på kvällen. Men de gånger jag faktiskt ställer mig och lagar mat så får det gärna vara något smarrigt - och oftast blir det "tager vad man haver" måltider.

Jag vill sparka bakut och göra nått sjukt

Det blir aldrig som man tänkt

Jag gav det ett försök idag och lyckades faktiskt arbeta ett par timmar innan jag kraschade igen. Hostan tar rätt mycket på krafterna och jag har haft så vansinnigt ont i nacken hela dagen, det går inte ens att beskriva. När jag kom hem blev det att värma vetekudden i micron och lägga sig i sängen. Det hjälpte faktiskt lite, jag är väldigt tacksam för denna underbara julklapp som min bror gav mig. Så tack så mycket, brorsan!

Är fortfarande rätt så hängig och hostan håller så klart i, men nacken gör i alla fall inte lika ont. Efter min långa sovstund nu på eftermiddagen har jag inte gjort många knop. Försökte mig på att se en film och såg hela, men är lite osäker på vad den handlade om. Kan inte riktigt koncentrera mig och av någon anledning kände jag ett överväldigande behov av att fila naglarna som blivit långa och väldigt kantstötta.

Morgonstund har guld i mund

Jag tror det beror på värmen som har varit den sista tiden. Ja, att jag har varit så förbenat trött alltså. Lite av det beror säkerligen på den här ihållande förkylningen men mestadels tror jag ändå på väderomslaget - och det gör mig faktiskt lite orolig. Förra året mådde jag nästan oförskämt bra i den olidligt varma sommarvärmen. Hur ska det gå i år och framför allt, hur ska det gå när jag åker till Spanien nu i sommar.

Jag vill ju verkligen inte sova bort hela semestern bara för att kroppen bestämt sig för att ibland tåla värmen helt perfekt, och andra gånger rasa samman totalt. Men jag försöker vara optimist och tänka att det självklart beror på förkylningen, det är ju klart att kroppen måste arbeta hårdare nu när jag är sjuk än i vanliga fall så det tar mer energi. Ja, så måste det självklart vara och sommarens semester blir underbar.

I övrigt så tror jag faktiskt, eller hoppas i alla fall, att det kanske är på väg att vända nu. Kände mig relativt normal igår kväll när jag gick och la mig, läste i ett par timmar och sov sedan gott i ungefär sex timmar innan jag vaknade pigg och redo att stiga upp. Det känns skönt att veta att det värsta verkar vara över. Hostan kan jag leva med även om den sitter djupt och rosslar i hela bröstkorgen - men lite skit får man räkna med.

Så imorgon bär det av till jobbet igen, efetr två dagar hemma. Usch, vad hemsk jag känner mig. Alltid är det jag som är sjuk. Hela vårens planering har fått stå tillbaka på grund av ständiga förkylningar. Mina stackars femåringar har knappt fått göra något av det som jag hade tänkt att de skulle få göra. De veckor jag varit på jobbet har andra saker dessutom kommit i vägen och knappt något har blivit gjort med barnen.

Det här är så klart faran med att ha ansvaret för en grupp barn helt ensam. Det står och faller på att jag är där, för ingen annan kan ta över när jag är borta efetrsom ingen annan varit inblandad sedan tidigare. Till hösten har vi - mina kollegor och jag - i alla fall beslutat att vi ska vara två i varje grupp och jag kommer inte ha ansvaret för femåringarna efetrsom jag hade det i år. På ett sätt blir det lite lugnare då... kanske...

Dagens klagomål

Jag känner mig helt groggy idag. Trodde imorse när jag vaknade att helgens förkylning gett med isg, trots att jag fortfarande hade lite ont i halsen. Men allt eftersom timmarna gick så blev det bara värre och värre och när jag slutade efter min väldigt korta arbetsdag så mådde jag alls inget vidare. Släpade mig hem och insåg att jag måste tvätta en maskin kläder, vilket jag också gjorde innan jag kröp ner i sängen och somnade.

Sov som en stock i lite mer än tre timmar för att sedan släpa mig upp igen i tron att kanske var jag bättre. Men icke sa Nicke. Halsen gör mer ont än den gjort på hela helgen och jag börjar dra mig för att svälja - fan, tänk om det är halsflussen som smyger sig på för tredje gången sedan december. Har dessutom feber så det värker i hela kroppen, allt från nacken och axlarna, ner till höfterna och till och med rumpmusklerna.

Hostan är igång också, lite rosslande, lite rethosta. Jag hostar så jag ger mig själv huvudvärk och de riktigt djupa hostningarna ger mig kväljningar så att det känns som att jag ska kräkas. Det här måste ha varit den värsta våren jag någonsin upplevt. Hur kan en människa vara sjuk så mycket. Det har kommit till den punkten där jag varit hemma från jobbet så mycket att jag har dåligt samvete och gårdit trots sjukdom.

Jag är en idiot, ja, jag vet. Jag tar verkligen inte hand om mig själv, men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Även om jag är hemma tills jag känner mig helt återställd så verkar det som att förkylningarna ändå ligger på lur och väntar på att jag ska återvända till jobbet innan de bryter ut igen. Jag börjar bli desperat, något måste det väl finnas som gör att man inte ska behöva må så här, som ett utsketet äpplemos!

Vad är nytt?

Inte mycket ska jag säga. Jag håller på att bli rejält förkyld, huvudvärk, ont i halsen, spänd i nacken, trött och hängig. En allmän känsla av att vara förkyld helt enkelt. Inte för att jag borde vara förvånad, har varit sjuk mer eller mindre konstant hela våren oh större delen av vintern också. Det är bara det att det börjar bli lite jobbigt att ständigt vara förkyld och borta från jobbet titt som tätt. Varför ska just jag ha en sådan otur?

Nu vänder det

Jag vill bara gråta. Av lättnad. Av glädje. Av tacksamhet. Äntligen, äntligen är det något som fungerar för mig i denna cirkus som kallas MS-diagnos. Mina vakenhetspiller gör äntligen nytta, underbar fantastisk mirakulös nytta. Jag är nu hemkommen från att först ha arbetat fram till klockan ett och sedan varit på kvällsplanering på jobbet mellan halv fem och åtta - och även om jag är lite trött så känns det bra.

Det är en nrmal slags trötthet, en sådan man ska känna efter att ha suttit på jobbet kvällstid. Jag är så tacksam för detta att jag knappt finner ord för att beskriva hur underbart det känns att det nu kanske äntligen kan vända, att jag nu ska få en fördel. Självklart blir man oroad då andra som tar samma medicin inte får någon effekt, men för mig så fungerar det faktiskt. DET FUNGERAR! HURRA! HURRA! HURRA!

Exprimentera med droger

De senaste dagarna har jag exprimenterat med droger, med roliga små piller. Ni som läst gårdagens inlägg vet att det inte gick så bra med de små pillren när jag tog en på morgonen och en vid lunch. Idag tänkte jag att jag skulle testa två på morgonen och faktiskt så känner jag mig nästan helt normal. Lite trött efter jobbet, trots en kort dag, men inget överväldigande behov av att gå och lägga mig och sova i några timmar.

Imorgon, eftersom det är fredag, ska jag fortsätta mina experiment med att ta två tabletter på morgonen och sedan ett igen vid lunch. Jag kanske kommer vara helspeedad hela fredagskvällen och återigen glömma bort hur man blinkar, men det kommer i alla fall vara fredag och jag behöver inte tänka på att jag måste gå upp och gå till jobbet dagen efter. Jag vill bara hitta den perfekta dosen och hoppas på ett mirakel.

För sakens skull

Det här är egentligen ett helt meningslöst inlägg. Ja, antingen det eller en uppdatering av tidigare inlägg från idag. Jag tror nämligen att det jäkla lilla pillret har börjat verka. Här var jag supertrött och seg hela kvällen och nu när det är dags att gå och lägga sig så känner jag mig helspeedad. Huvudet känns som en jättestor tom bubbla, tankeverksamheten ligger på noll men skallen är glasklar - och jag verkar ha glömt hur man blinkar...

Skoj, men märklig dag

Idag har jag varit på fikaträff med några andra sjuklingar, om de ursäktar uttrycket. Vi hade det riktigt trevligt och det blev några timmar fikande och pratande på det supermysig caféet som jag älskar nere vid kanalen här i stan. Solen kom fram på eftermiddagen efter en sista hagelskur, och himlen blev alldeles klarblå och härlig utan minsta lilla moln. Vilket märkligt väder vi ska ha ändå, både idag och igår.

Apropå märkliga saker, idag när jag var på väg till fiket, blev jag "påhoppad" av en 3-försäljare som ville att jag skulle skaffa nytt abonnemang. Han gav sig inte ens när jag sa att jag hade bråttom, utan ville istället promenera med mig för att förklara erbjudandet. Till sist blev jag i alla fall av med honom, men inte utan att ge honom mitt namn och mitt mobilnummer och dessutom fick jag hans visitkort.

Men tycker ni nu, detta var väl inget märkligt och nej, det håller jag med om. Det som däremot var märkligt var de fyra missade samtal jag fått på min mobil under eftermiddagen, samt ett röstmeddelande. Ja, röstmeddelandet var det märkligaste av allt för allt man hör är ett brusande ljud och något som låter som gurglande innan en mansröst säger något ohörbart som låter som "Sglurg!" innan samtalet bryts.

Dessutom fortsätter märkligheterna... eller besvikelserna kanske. Imorse tog jag ett av mina roliga små vakenhetspiller och sedan ett till vid lunchtid eftersom jag visste att det kunde bli en lång dag. Jag är förbaskat trött just nu men kan inte sova. Kan inte ens gäspa, utan har bara den märkliga känslan av att jag är så utmattad att jag skulle kunna somna på fläcken och sova som en död fram tills imorgon bitti. Trist!

Besökare

Min besöksräknare är kaputt - igen! Första gången det hände hade jag kommit upp i ca 400 besökare och sedan struntade jag i att skaffa en ny på ett tag. Den här gången hade jag kommit upp i 1300 besökare och nu är den jäkeln gett upp igen. Nu vetefan om jag kommer orka skaffa en igen, även om det är en kul grej att ha. Fast det är visserligen jag som står för ca fem av besöken varje dag eftersom jag kollar kommentarer och om det finns nya inlägg att läsa...

Uppdatering, onsdag klockan 06.07; Det var visst ett falsklarm för nu fungerar min besöksräknare igen efter att ha varit borta i två dagar.

Tisdagen bara flög förbi

Det är rätt så spännande att bli intervjuad och vara del av en undersökning. Intervjun gick bra... tyckte jag. Sedan vetetusan hur mycket den stackars tjejen fick ut av det hela, eller om hon tyckte att det mest blev en massa svammel om inspirerande pedagoger, barns inflytande, öppna grindar mellan gårdarna och samarbete mellan pedagogerna i huset. Något vettigt måste jag väl ändå ha sagt bland allt detta kan man tycka.

Resten av dagen gick rätt så snabbt efter att intervjun var avklarad och jag fick komma ut till barnen på gården. Det regnade som tusan imorse men fram mot lunchtid så hade det börjat klarna upp, även om det fortfarande är lite småkyligt i luften. Min pollenallergi (även om den inte är övermäktande stor och svår) fick en liten paus och dagen har känts väldigt bra. Nu är jag supertrött och ska försöka sova i en timma eller så.

Intervjuad

Idag ska jag bli intervjuad av ett par tjejer som skriver sitt examensarbete vid högskolans hälsopromotionsprogram. Det var nämligen så att för några veckor sedan skickades det ut enkäter till alla avdelningar på min förskola (och andra förskolor och skolor också så klart) och jag satte mig och fyllde i den. I torsdags ringde en av tjejerna och frågade om de fick komma och intervjua mig denna veckan och jag gick med på det på något sätt.

Jag minns knappt vad det var jag skrev i den där enkäten, bara att det var en massa fina ord om läroplanen och det pedagogiska uppdraget och personal som brinner för vad de gör. Jag kan ju säga att jag har betydligt lättare för att formulera mig i skrift än vad jag har i tal, men det ska väl gå bra ändå hoppas jag. Så nu ska jag snart iväg till jobbet och sedan är det inte långt kvar tills det är dags för den där intervjun...

Det är inget vidare

Nu ska det bli ett deprimerande inlägg. Jag tror jag håller på att bli sjuk igen. Känner mig helmysko i hela kroppen, illamående, huvudvärk, början till feber, fryser och brinner på samma gång. Tidigare idag hade jag jätteont i halsen och har fortfarande lite ont. Det känns nästan som biverkningar av min spruta, det är bara det att jag inte tagit den än idag. Blir jag sjuk igen så skriker jag, nu får det vara nog!

Har nu varit konstant sjuk i nästan två månader och innan det hade jag halsfluss i två omgångar. Jag har dessutom märkt av min MS mycket mer under de senaste månaderna. Jag kan gå i en rak linje men står jag stilla i mer än någon minut så börjar hela världen snurra och jag trillar omkull om jag inte tar tag i något. Dessutom är domningarna värre, särskilt på morgonen när jag stiger upp eller efter att ha suttit ner.

Häromdagen började tankarna på för evigt smyga sig på och för första gången fick de mig verkligen att må dåligt, antagligen för att symptomen spökar så mycket just nu. Jag tänkte att så här kommer det vara för alltid, det går inte att bli bättre utan bara hoppas på att inte bli sämre. De dåliga dagarna kommer aldrig ta slut, det kommer aldrig komma en dag när jag kan säga att det här var den sista dåliga dagen...

Det börjar kännas tungt, som en ständig gnagande värk i bröstet. Då häromdagen när jag började tänka på det här tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv att ja, så här är det, men de bra dagarna kommer ju också att komma. Just nu är jag bara i en svacka... och nu gör jag det igen. Varför kan jag inte bara erkänna för mig själv at jag mår skit? Eller för den delen, varför kan jag inte erkänna det för alla andra?

Jag vet att jag ibland klagar och säger att nu är det skit med mig, idag är jag trött, idag vill inte benen hänga med. Men i nästa stund så rycker jag på axlarna och säger att ja, ja, det går över snart - och den gnagande värken i bröstkorgen växer sig större och starkare. Fy fan, vilket deprimerande inlägg detta blev. Nu tänker jag ta ett par värktabletter, min spruta och sedan sova och hoppas jag inte blir förkyld - igen!

Filmrecensenten

Eftersom det här inte är en filmblogg så ska jag inte ägna mig åt någon lång krönika om filmen jag såg igår kväll på Filmstaden i Göteborg. Det finns säkert massor jag skulle kunna skrivit något om, allt från filmens längd till dess uppbyggnad, kameravinklar, val av miljöer, dialogen, skådespelare, karaktärernas djup... ja, allt och lite till. Men eftersom jag inte är en recensent tänker jag nöja mig med ett kort omdöme...

Jag var då alltså och såg den nya X-Men filmen om Wolverine, min absoluta favorit från trilogin och därför var filmen självklart ett måste när den hade premiär. De nästan två timmarna flög förbi och jag hann aldrig riktigt få tråkigt för det hände hela tiden något - men utan att bli för mycket. För den som gillar X-Men, särskilt om ni gillade de första tre filmerna, kan jag rekommendera er att se även denna film.

Söndagsresenärer

Jag är nu hemkommen från Göteborg dit jag åkte igår och på tåget hem inser jag en sak - söndagsresenärerna är knäppa paragrafryttare. I vanliga fall när man kliver på tåget så tar man första bästa plats, sätter sig ner och njuter av resan. Åker man däremot på en söndag får man stå ut med att folk är helt tokiga i att sitta på just den platsen som det står på deras biljett och de tvekar inte att jaga bort eventuella lagbrytare.

Jag har själv inte råkat ut för detta, men jag har bevittnat det både idag och när jag åkte hem från Göteborg sist gång jag var där. Men jag undrar om det är en grej som bara händer på söndagar, eller om den alltid sker när man tar tåget från Göteborg. Jag brukar ju aldrig åka tåget därifrån annat än på söndagseftermiddagen så jag vet inte. Kanske är det här en av de där grejerna som måste undersökas och katalogiseras.

Ännu mer planer gjorda i sista stund

Imorgon åker jag ner till Göteborg och blir borta tills söndag eftermiddag. Tez ringde för att prata lite om resan till Spanien och vi kom in på att hon varit på bio idag och att hon valt mellan Fast & the Furious, och Wolverine - men att hon valt den första. Och jag vill så klart se den andra och sa att jag kan komma ner imorgon så vi kan se den - och i stunden därpå har vi bestämt att jag åker ner till henne imorgon eftermiddag.

Ja, så kan det gå. Ska bli jättekul att träffa henne igen och att få tillbringa ett par soliga vårdagar i Göteborg. Dessutom har jag gått och väntat på den här filmen och nu ska jag äntligen få se den - och när min käre bror får tummen ur och faktiskt vill se den så tänker jag se den igen om den är bra (och efter att ha sett trailern så verkar den värd det). Nu måste jag gå och packa ner lite kläder i en väska... och den jädra sprutan.

Lyckad kväll

Nu är jag hemma igen efter grillkvällen hos systern och hennes fästman. Blev bjuden på perfekt grillad flintastek och jättesmarrig potatissallad, chorizokorvar. bubblande cider och efteråt blev det glass och jordgubbar - och hela måltiden avnjöts ute i den stora fina trädgården under strålande sol. Jar fått lite färg i ansiktet och på armarna, vilket är bra för det börjar bli dags att grunda lite inför semesterresan.

Det verkar som att Tez och jag äntligen bestämt oss, och det blir bussresa ner till Spanien i juli månad. När vi var där sist gång bodde vi i Malgrat del Mar och det verkar som att det blir Malgrat även denna gång. Jag minns en jättefin strand med ett underbart blått hav och en charmig liten stad och shoppinggata precis bortanför strandpromenadens hotell, nattklubbar och små butiker där det såldes krimskrams.