Förväntansfull

Som jag skrev i gårdagens inlägg så träffade jag på förmiddagen min nya läkare och vi pratade då om att jag ska få börja med en ny medicin för att försöka bromsa min MS. Jag har hittills sällan skrivit om mina mediciner annat än enstaka rapporter om effekt, eller kanske brist på densamma. Men det här känns lite annorlunda, det här är en rätt så extrem omorganisation av min insida.

Läkemedlet jag ska få heter Mabthera och används främst för behandling av reumatism men vad jag har förstått ges den även till en del cancerpatienter. Läkemedlet ges som infusioner, två stycken med två veckors mellanrum och sedan väntar man några månader innan en magnetröntgenundersökning görs för att kolla läget. Eftersom jag aldrig hört talas om det ville jag ta reda på lite mer.

Informationen jag hittade - främst om biverkningar eftersom det är det som intresserar mig efter så många misslyckade försök med diverse läkemedel - var relativt lugnande, det verkar som om de flesta biverkningar uppstår i samband med infusionen och då i form av influensaliknande symptom så som feber, muskelsmärta och huvudvärk, men även trötthet, illamående och kräkningar.

Låg blodtryck ska tydligen också vara en biverkning, samt infektionskänslighet och i vissa fall återkommande virusinfektioner. Tydligen kan en annan, om än ovanlig, biverkning vara neurologiska symptom så som yrsel, balanssvårigheter och nedsatt känsel. Det är ungefär lika skrattretande som att en av biverkningarna till samtliga mina fem trötthets-dämpande mediciner varit just trötthet.

Men jag kan inte säga att jag känner mig särskilt oroad, mest vav allt känner jag mig förväntansfull även om det mestadels beror på att jag är så jävla trött på min nyvarande bromsmedicin. Jag hoppas att jag snart får komma till röntgen för en ny MRI och att jag redan efter årsskiftet kan få ligga och glo i taket på sjukhuset en hel dag medan mitt immunförsvar får sig en omgång stryk.