Idéöverbelastning

I perioder skriver jag väldigt lite vettigt på den här bloggen och brukar mest bara uppdatera vad jag sysslat med under dagen. Men så händer det som det har hänt idag, att jag har ungefär tio saker jag vill skriva om men ingen ork att skriva om någon av dessa saker. Jag hade velat skriva om gårdagens verkligen jättebra föreläsning om stresshantering och ännu fler saker kom jag på nu på kvällen.

I dag fick jag nämligen den helt fantastiska tidningen Förskolan och redan på ledarsidan blev jag sugen på att skriva ett inlägg om pedagogisk dokumentation. Tydligen är det mycket pra om detta ute på landets förskolor, både från de som är positiva till detta och från de som inte är lika pigga på idéen. På min egen förskola vill vi jobba på detta sätt men har ännu inte listat ut vårt arbetssätt.

Jag vet inte hur insatt i förskolans verksamhet man måste vara för att förstå något av detta men enkelt uttryckt så har vi i förskolan alltid dokumenterat; vi fotograferar, skriver ner saker, använder oss av skapandet och filmar vad barnen gör. Allt detta sätter vi sedan in i barnens egna portfoliopärmar eller sätter upp på väggarna för både barn, pedagoger och föräldrar att ta del av.

Pedagogisk dokumentation innebär i grund och botten samma sak men med tillägget att vi även ska reflektera och analysera det vi ser i vår dokumentation för att på så sätt driva verksamheten vidare. Jag har fått för mig att alla på min förskola verkligen vill arbeta med pedagogisk dokumentation. Under en tid har vi dock mest stått och stampat på grund av bristfällig ledning men nu är vi på gång.

När jag bläddrade vidare i tidningen hittade jag även en insändare om barn som matvägrar från en kvinna som inte åt något i skolan under åtta års tid och hade önskat att hennes lärare lämnat henne i fred istället för att försöka få henne att äta. Argumentet att barnen har långa dagar och behöver näring köper hon tydligen inte eftersom inget barn fallit ned död av att inte äta skollunchen.

Jag hade kunnat skriva ett långt inlägg om det här med barn som inte vill äta, det är trots allt inte bara i skolan som barn inte vill äta och det är ständigt något vi försöker finna lösningar på. De barn som går korta dagar hoppas vi äter hemma, men vad gör man med de barn som är på förskolan i åtta-nio timmar? Ingen av oss tror att de kommer dö men ett hungrigt barn är ett olyckligt barn.

Dtet fanns mycket mer i tidningen som jag också velat skriva om; varningar från experter om att inte experimentera med elektronikskrot; Eskiltuna kommuns siffertrixande för att få det att verka som att de har extremt bra personaltäthet genom att räkna med korttids- och internvikarier när det bara är årsarbetare som ska räknas i statistiken; en utredning om varför flickor chattar och pojkar spelar onlinespel.

Mitt problem är att jag inte kan bestämma mig, alla dessa godbitar som jag kan hålla med om eller bli förbannad över och alla är så lockande. Ibland önskar jag att jag hade tio armar istället för bara två, vardagen hade blivit betydligt enklare om så varit fallet, inte bara när jag ska skriva blogginlöägg. Tänk vad lätt det varit att serva alla barn samtidigt vid frukostbordet eller ute i hallen!