Jag sitter här med en tom tallrik framför mig, den vackra blå kanten som alltid gör mig så glad och en liten hög med russin som blev utpetade ur muslin. Jag gillar verkligen inte russin, små, skrumpna och äckliga förtjänar de inte att bli uppätna. Som ni kanske förstår kan jag vara väldigt kräsen när det gäller mat och om man bortser från diverse allergier och överkänslighet (mjölk, tomat, äpple, päron, äggskal, räkskal, nypon och spenat m.m) så finns det även saker jag helt enkelt inte vill äta, som får det att krypa i mig bara jag tänker på dem.
Som kokta potatisar och kokta grönsaker vilket min mamma påstår jag inte ens ville äta som väldigt liten så den här kräsenheten har definitivt inte dykt upp när jag var i tonåren som ibland kan vara fallet. Varm frukt är heller ingen höjdare, jag gillar inte ananas på pizza eller frukt och bär i pajer, jag brukar stoppa äppleskivor i min äpplekaka men bara för att kakan ska bli saftig och god och när det är dags att äta den så går äppleskivorna samma öde till mötes som morgonens russin, de hamnar på kanten av tallriken och slängs sedan i soporna.
Nu kanske någon tror att min kräsenhet betyder att jag bara vill ha den godaste maten, lyxkäket, men jag älskar husmanskost, ärtsoppa och fiskbullar slinker ner lika lätt som kycklingfilé, jag älskar soppor även om de har grönsaker i sig men jag avskyr brunsås och även om jag på jobbet dränker min potatis i sås bara så jag ska kunna äta den och vara ett bra föredöme för barnen, så äter jag den hellre utan sås när det står brunsås på menyn. Listan fortsätter i det oändliga med allt jag kan tänka mig att äta och allt jag inte vill ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar