Nu på kvällen har jag läst flera bloggar som handlar om domen som de flesta verkar rörande överens inte är tillräckligt sträng mot någon av de inblandade. Bland annat riktas hård kritik mot rättens formulering att kvinnorna har mått psykiskt dåligt och att mannen utnyttjat detta, att det är han som är ytterst ansvarig för allting kvinnorna gjort. Bland kommentarerna på en av dessa bloggar, CattasBubbla, fann jag ett intressant meningsutbyte mellan ett par läsare och bloggaren där de diskuterade hur det kan komma sig att kvinnorna slipper straff.
"Om kvinnorna skulle utkrävas samma ansvar som vuxna män så faller ju hela den feministiska grundval som många anser att samhället ska vila på. Det är ju inte första gången som kvinnor fritas från skuld och ansvar. Hemskt när tom barn kommer i kläm för denna strävan." (JD på CattasBubbla)Jag kan inte annat än hålla med, det är för jävligt att dessa 23 kvinnor ska komma undan med att skicka barnporr som enligt rätten beskrivs som synnerligen hänsynslös och bara för att de inte bara vägrar ta sitt ansvar utan även blir nästintill ursäktade av rätten som hävdar att deras psykiska ohälsa gjort dem extra lättlurade. Det vore inte första gången kvinnor kommit undan lindrigare eftersom vi alla anses vara lite mindre intelligenta, lite mer lättledda, lite vimsigare och våpigare - och nej, det är inte det där läskiga patriarkatet som ger oss offerrollen.
"... visst är det så att kvinnor ofta ses som det svaga könet, de som inte kan ta egna beslut, skilja rätt från fel osv [...] Jag tror helt enkelt att gamla föreställningar som spökar, kvinnor är svagare än män, kvinnor är dummare (och mer lättlurade) osv." (Catta på CattasBubbla)
"Bedrövligt att det tycks vara könsstyrt vilket straff man får. Inte hade en man kommit undan med samma offer-förklaring: "alltså... jag mådde liksom lite dåligt..." Det går inte att komma undan den svängande pendeln att detta har dom kommit undan med just för att dom är kvinnor! [...] Man skickar inte nakenbilder på sina barnbarn eller några andra barn till nån karl vars avsikt är ganska klar. Punkt." (Lotta på CattasBubbla)
Tyvärr är kvinnor väldigt duktiga på att själva ikläda sig rollen som offer, att skylla ifrån sig, att säga att vi inte visste och inte förstod, att vi blev duperade av en HEMSK, OND MAN!!! I dagens feministiska och politiskt korrekta samhälle är det väldigt lätt för en kvinna att få sympatier om hon skyller sina misstag på en man. Som exempel kan jag nämna en före detta väninna som hävdade att hon hamnat hos Kronofogden eftersom hennes dåvarande sambo gömt hennes räkningar så att hon inte betalat några räkningar alls på över ett halvår.
Utan att förirra mig in i det idiotin så vill jag bara ställa den stillsamma frågan; Hur fan märker man inte att man inte fått några betalningsavier på sex månader?!?! Men som sagt, det var ett sidospår för att ge ett exempel på hur det har gått så långt att kvinnor nästan förväntar sig att bli ursäktade för sina misstag om de bara kan skylle på en man. Faktum är att det i min erfarenhet från diverse diskussioner är så att kvinnor i största allmänhet gillar att skylla på männen och det där hemska patriarkatet för allt ont som händer dem.
Fick en kvinna inte ett jobb så var det för att chefen hellre ville ha en man och inte för att kvinnan hade sämre kvalifikationer, förlorar en kvinna någon slags tävling så var det för att männen fuskade och inte för att hon helt enkelt inte var lika snabb eller stark, allt som kan gå snett i en kvinnas liv kan skyllas på män, det är inte vårt fel att allt går fel, det är deras fel, vi är ju bara oskyldiga små offer, väna små varelser som aldrig vill någon något ont och som gång på gång hamnar på efterkälken på grund av den patriarkala konspirationen!
Som ni säkert förstått vid det här laget, kära läsare, så är jag inte feminist för fem öre. Jag tror på jämställdhet och allas lika rätt, men jag tror också att alla har samma skyldigheter och att ingen ska undslippa att ta sitt ansvar på grund av sitt kön, religion eller etnicitet. Jag skulle väldigt gärna leva i en värld där alla människor tillåts vara sig själva (inom rimliga gränser så klart) och där kön och hudfärg inte används som kriterier för att bedöma en persons kvalifikationer, en värld där små pojkar och flickor i första hand är individer och inte sitt kön.
Jag hoppas att en förändring kommer att ske inom min livstid, att en dag kommer vår för närvarande förvirrade syn på genus där pojkar SKA leka med dockor och flickor SKA hamra och spika inte längre existerar, där barn (och självklart vuxna) får välja vad de vill göra utifrån sina intressen och där en feministisk moraltant inte står i bakgrunden med sina pekpinnar och högljutt meddelar att alla flickor som leker med dockor har fallit offer för patriarkatet. En dag kanske kvinnor slutar se sig själva som offer och vi kan alla bara vara människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar