"I chattar pratar kvinnorna om sex med barn och ber om mer barnpornografiska bilder. Men i rättsalen i dag minns de inte, eller så skrev de snuskigt för att göra den 43-årige huvudmannen glad. Ingen av dem ville alls ha barnporr säger de. -- Jag är så fruktansvärt emot allt sånt här, säger en av de åtalade kvinnorna." (Aftonbladet 2011-09-20)
Vad mannen i fråga haft att säga kan jag inte minnas att jag läst några artiklar om, däremot har jag gång efter annan läst om de ursäkter de inblandade kvinnorna haft, nu senast den 43-åriga kvinnan som tydligen kommer från min egen hemstad Trollhättan. Hon påstår att hon endast tog emot bilderna och filmerna för att kunna polisanmäla mannen, hon frågade endast efter fler bilder för att ha ytterligare bevis mot mannen och när de chattat om sex har hon endast kunnat njuta genom att låtsas att de talat om vuxna människor istället för våldtäkt mot barn.
Kvinnan påstår alltså att det material hon tittat på och sedan sparat på sin dator skulle användas som bevisning mot mannen när hon väl anmälde honom, men när hon fick veta att även mottagaren gjorde sig skyldig till en brott fick hon kalla fötter, "mitt civilkurage svek mig" och någon anmälan gjordes aldrig. När en människa kan tala om övergrepp mot barn, oralsex med barn, samlag med barn, då måste jag ändå ifrågasätta om de ens gång har något civilkurage och om de inte bara försöker rädda sitt eget skinn.
"Utdraget som åklagaren läste upp handlade även om att kvinnan vid flera tillfällen klagat på att klippen varit för korta eller saknat ljud." (TTELA 2011-09-23)Självklart så borde det vara nästintill smärtsamt uppenbart för alla som läser dessa ursäkter och undanflykter att det är just vad de är, lögner för att slippa ta konsekvenserna av sina egna brottsliga handlingar. Det är inget nytt så klart, människor som begår brottsliga handlingar erkänner sällan och om de som Trollhätte-kvinnan faktiskt erkänner så har de i de allra flesta fall en förklaring som är menad att göra dem skuldfria. I min mening är det ett beteende lika fegt och äckligt som brottet bakom det och försvarsadvokatens egna ursäkter gör det bara än värre.
"Regeringen har bestämt att det är förbjudet att titta på porr så då är det väl så. Men vi ska inte döma någons moral och är det något som är ett ringa brott så är det väl detta." (Bengt-Erik Sik, försvarsadvokat, TTELA 2011-09-23)
Jag finner inga ord som ens kan börja att beskriva hur arg och upprörd jag blir av detta uttalande, av denna vridning av sanningen för att ursäkta ett oförlåtbart beteende. Det är inte förbjudet att titta på porr, däremot är det förbjudet att inneha och sprida pornografiskt material som visar barn(!) och det är verkligen inget ringa med det. Barn är i en förtroendeställning till oss vuxna, när en vuxen människa medverkar i porr anses de ha förmågan att själva fatta det beslutet. Ett barn ska inte, får inte och kan inte själv bestämma något sådant.
"...en 48-årig kvinna från Ludvika som säger sig ha förlorat allt sedan hon greps i fjol - fortsatta chanser till jobb inom vården och all kontakt med sin familj. Kvinnan misstänks förutom att ha tagit emot ett antal bilder och filmer av den 43-årige mannen även ha skickat nakenbilder av en treårig släkting som hon jobbade som personlig assistent åt. -- Jag är väl dum i huvudet, säger hon i förhör." (Aftonbladet 2011-09-20)
Dum i huvudet är väl det minsta man kan säga, här handlar det ju inte bara om ett oskyldigt barn utan att kallsinnigt delta i en konversation med en man som berättar vilka sexuella handlingar han ska utföra mot en treårig släkting. Enligt kvinnans försvarsadvokat Olof Riesenfeld gjorde kvinnan det enbart eftersom att den 43-årige mannen hotade att avsluta deras förhållande annars. Tydligen var det viktigare för henna att ha ett förhållande med den här mannen än att beskydda ett litet barn. Jag undrar vad hon gjort om mannen faktiskt velat träffa barnet.
Åtminstone tre av kvinnorna påstår att de inte ens tittat på bilderna som mannen skickat till dem och om de har det så glömde de lika snabbt innehållet, ett förnekande som låter ihåligt med tanke på de chattkonversationer där de berättar för mannen att de tittat på bilderna och även kommenterat bilderna och gjort sexuella anspelningar. Finns det någon människa där ute i landet som faktiskt lyssnar på de här kvinnornas ursäkter och tror att de talar sanning, att de är precis så oskyldiga, goda och lurade av mannen som de vill att vi ska tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar