Stackars sjuka lilla flicka

Den här hösten började inte särskilt bra för min del, i alla fall inte vad gäller förkylningar. För sisådär en månad sedan trodde jag att jag åkt på halsfluss men då sa läkaren att det bara var mina halsmandlar som var uppsvällda till golfbollstorlek och att jag hade en virusinfektion (det är virus man inte får pencillin för eller, jag kan aldrig minnas). Idag blev beskedet däremot att jag definitivt har halsfluss, mina enorma halsmandlar blev som vanligt kommenterade för sin ovanliga gigantiskhet och jag fick pencillin utskrivet vilket jag nu varit och hämtat.

Den lilla utflykten till vårdcentral och apotek har helt sugit musten ur mig, när jag kom hem var jag genomsvett och iskall trots att solen skiner så vackert idag. Det där är en annan sak som jag kan nämna, nämligen det tokiga vädret. Igår spöregnade det nästan hela dagen, sedan var det rätt så fint på kvällen och någon gång under natten började det regna igen för jag vaknade av smattret mot rutan. Idag skiner solen från en blå himmel och låtsas att den alls inte gömde sig bakom ett tjock molntäcke under större delen av gårdagen.

Även om jag tänker stanna hemma resten av veckan så hoppas jag ändå att det här soliga vädret håller i sig, jag är rätt så trött på allt regn och jag vill gärna tro att jag kommer bli friskare snabbare om solen skiner istället för att himlen är grå och trist. Jag vet inte vad ni tycker, kära läsare, men vackert väder gör mig gladare och lättare om hjärtat och då känns det som att det inte gör så mycket att man är sjuk. Även om jag har halsfluss. Igen. För trehundrasjuttioåttonde gången i mitt liv. Jag kan ju säga att jag börjar bli van vid det här laget.

Imorgon om jag kan prata någorlunda normalt ska jag ringa för att ordna en telefontid med min neurolog och jag har en lista på saker jag behöver ta upp med honom; nytt läkarutlåtande, hjälp med ansökan om sjukersättning, ny vakenhetsmedicin eftersom de gula små tabletterna jag nu tar lika gärna kunde innehållit fruktsocker. Det enda som är bra med den här medicinen jämfört med mina tre tidigare vakenhetsmediciner är att förutom noll och ingen effekt så har jag heller inte drabbats av några biverkningar... även om aptitlöshet hade varit välkommet.

Ni vet hur det är när man väger alldeles för mycket och går till läkaren, de tycker alla att man ska gå ner i vikt. Så när jag fick den här medicinen i december sa min läkare att nu kanske jag kunde få en viktminskning på köpet tack vare en av medicinens kända biverkningar. Något aptitlöshet kände jag inte direkt av, däremot har jag slutat småäta och några kilon blev jag allt av med under några månader men de flesta kom tillbaka under semestern i somras. Borde det inte vara på vintern man går upp i vikt när man behöver lite extra isolering mot kylan?