Verklighet, fakta, dröm och tanke

Jag märker alltmer hur jag börjar få svårt att hålla isär vad som är sant och vad som är fantasi, saker jag läst eller hört eller sett på TV flyter ihop med saker som är verkliga, saker jag måste göra eller har gjort. Mina mentala kom-ihåg-listor fylls inte bara av saker jag måste göra utan även saker som karaktärerna i en bok jag läser måste göra. Föreställningar om personer i mitt liv flyter samman med personer i filmer och det tar mig den där extra sekunden att inse att något inte står rätt till, att något på listan inte hör hemma där, ett slags mental finn-fem-fel.

Jag har alltid haft en väldig aktiv fantasi, ja, till och med överaktiv då jag kan försätta mig själv i ett tillstånd av total skräck och panik genom att föreställa mig saker som jag rent logiskt sett vet inte är verkliga. Det finns inga spöken och vålnader ändå oroar jag mig för att se en skugga fladdra förbi i ögonvrån efter att jag släkt lampan på kvällen. Jag vet att ingen tagit sig in i mig lägenhet och ligger på lur i klädkammaren ändå är jag rädd för att öppna den dörren på kvällarna. Det kan tyckas löjligt men för mig är rädslan mycket riktig när paniken sätter in.

I mitt vardagliga liv är jag sällan rädd, jag oroar mig inte för att gå ensam ute på kvällen, jag ser inte mördare och våldtäktsmän i varje mörk skugga. Ändå drabbas jag av den här rädslan för saker som inte finns, som bara existerar i min fantasi. Jag slutade för länge sedan att se på skräckfilmer eftersom jag vet hur fruktansvärd rädd jag blir och inte ens mina värsta mardrömmar kan överträffa det skräckslagna tillstånd jag kan försäta mig själv i bara genom att tänka tanken att någon står bakom mig i en mörk dörröppning sent på kvällarna.

Det jag upplevt den senaste tiden har inte skapat rädsla eller panik i mig, det är inte min yttre värld som påverkas av min överaktiva fantasi utan istället är det min tankevärld som vrids och förändras tills jag har svårt att veta vad som är vad och den där extra stunden det tar att veta skillnaden blir  allt längre. Jag har aldrig varit med om något liknande, inte ens i mina värsta stunder när min fatigue gör att jag hallunicerar har jag haft så här svårt att skilja fakta från fantasi och oron jag känner just nu kan nästan rivalisera min rädsla för vad som göms i skuggorna.