lördag 10 september 2011

Skuldfri

Häromdagen började jag fundera på min egen brist på aktivitet men istället för att känna det där stinget av skuldkänslor som i vanliga fall drabbar mig när sådana tankar dyker upp, så kom en slags frid över mig. Det här är en av de sakerna som är bra med att ha så pass svår MS-fatigue som jag har, jag slipper känna mig som en hemsk människa när jag inte orkar träna, cykla, promenera och allt annat träningsrelaterat.

Jag lägger detta till listan över saker som min MS gjort för mig som varit positivt, inte bara har det ändrat mitt sätt att tänka och agera, nu har det även tagit bort den där läskiga känskan av att vara en dålig person. Inte för att jag skulle må dåligt av att bli av med några... si så där... flera tusen kilo, snarare tvärtom, men nu behöver jag i alla fall inte gå och gruvas över det faktum att jag istället för att gå på långpromenad sov i tre timmar.

Dessutom så har jag för länge sedan slutat skämmas när mitt svar på frågan "Vad gjorde du i helgen?" alltid verkar vara "Ingenting". Det där enda ordet innebär ju faktiskt att jag gjort en hel del; jag har återhämtat mig från veckan som varit, jag har laddat på batterierna för veckan som ska komma, jag har tagit hand om mig genom att vila och ta saker i min egen takt utan stress eller en lång lista på saker som måste göras.

Det finns dagar då jag verkligen avskyr min MS och de begränsningar den innebär på mitt liv, men när de här små gulkornen dyker upp så blir jag alltid lika glad. För vem skulle inte bli glad av att vara skuld- och skamfri, även om det bara var över en liten del av sitt liv. Man måste ju börja någonstans. Jag känner mig ju fortfarande rätt så skamsen när mitt dåliga minne och mina humörsvängningar ställer till med problem.

Vilket påminner mig om något jag tänkt på en längre tid och som jag kanske ska nämna nu. Jag hade tänkt göra en serie med inlägg om MS-symptom, självklart de jag själv har eftersom de är de enda jag kan uttala mig om. Det här är ju ingen MS-blogg men jag känner att jag skriver om min MS så pass ofta att det kunde vara bra med lite bakgrund. Dessutom så kan det vara bra för min egen del när jag ska lista alla mina symptom och glömmer hälften. Det första inlägget kommer antagligen väldigt snart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar