Jag
försökte få tag på läkarsekreteraren förra veckan för att ordna en
telefontid med min läkare men fick via telefonsvarare veta att hon
säktes igen på måndag klockan 8.30. I alla fall var det vad jag trodde
att jag hörde och tyckte direkt att det passade så bra in med mitt
arbetsschema eftersom jag inte börjar jobba förrän halv elva idag och då
skulle jag kunna ringa och boka telefontid i lugn och ro. Igår kväll
gick jag och la mig i god tid för åtta timmars sömn och somnade i glad
förvissning att måndagen skulle bli en bra dag...
Jag
borde ha fattat redan där att något skulle gå fel och mycket riktigt,
ALLT gick fel. Klockan tre på morgonen vaknade jag med brännande fötter.
Min MS hade bestämt sig för att visa sitt fula tryne och jag låg i
säkert fyrtiofem minuter med kylklampar invirade i handdukar på kroppen.
När fötterna börjat svalna lite började arbetet med att kyla ner resten
av kroppen; fotlederna, knän, höfter, ryggen. Har ni någonsin legat med
ett isblock i korsryggen klockan fyra på morgonen och somnat? Det är
blött i sängen när man vaknar en timma senare.
För
ja, klockan fem var det dags igen även om jag inte minns vad det var
som väckte mig den gången, och sedan strax innan sju när min katt
bestämde sig för att väcka mig genom att skrika så högt han kunde. Efter
denna pärs ville jag bara få sova och slippa tänka på att ens ringa
till läkarsekreteraren, men jag släpade mig upp strax efter åtta och
väntade på att klockan skulle bli halv. Jag knappar in numret, lyssnar
på ringsignalerna... "Du har ringt telefonnummer ****-*****. Personen du söker träffas åter imorgon klockan 8.30."
Jag bara stirrade på telefonluren i min hand och sedan, mycket lugnt och stilla, sa jag; "Men vad fan?"
Visserligen följdes denna lugna fråga av lite argt muttrande och en
fast övertygelse om att jag inte alls hörde fel förra veckan, att de
faktiskt sa måndag och nu försöker de bara jävlas med mig. För hur kunde
jag höra så fel? Hade det inte varit för det där telefonsamtalet hade
jag ju onekligen fått sova ostört i natt, det är ju bara när jag
antingen måste gå upp tidigt eller har något att göra på morgonen innan
jobbet som jag aldrig får sova.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar