Hela dagen har jag förundrats över något som nästan känns som att det borde vara en självklarhet för alla kvinnor, nämligen förmågan att gå i ett par högklackade skor utan att bryta alla ben i kroppen. Jag kan visserligen gå någorlunda bra i ett par högklackade skor men jag är bokstavligt talat livrädd under hela tiden som jag har tortyrredskapen på fötterna, konstant rädd att jag ska bryta fotleden.
Idag var jag med min syster och handlade, först lite shopping och sedan lite mat (då jag även sprang på min nya chef och hans dotter men det hör inte till historien). Överallt såg jag kvinnor av varierande ålder, längd och vikt som paraderade omkring i höga eller lite lägre klackar och alla fick det att verka nästan oförskämt enkelt, som om det är det mest naturliga i världen att spatsera omkring på tåspetsarna.
Jag vet så klart hur man ska gå, ni vet, hälen först, fördela vikten över hela fotsulan, spänn inte knäna och allt det där andra som folk säger när de vet hur man ska gå i klackar utan att falla omkull. För min egen del har jag ännu inte räknat ut om min oförmåga (och ovilja) att gå i högklackade skor beror på att jag inte lyckats bemästra konsten eller om det helt enkelt beror på att jag gillar mina fotleder utan benbrott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar