Ensam sjukling

Det här är tredje (eller är det fjärde) gången jag är hemma sedan början på höstterminen och än en gång är det förkylning som spökar. Idag har jag ont överallt, huvudet fullt av bomull, halsen river, rösten är borta och käken känns som att den sytts ihop med ståltråd. Vad vill jag säga med detta inlägg då? Tja, inget särskilt, mest att jag drabbats av ett omänskligt lidande och önskar lite sympatier... och kanske kycklingsoppa... och en varm filt att krypa ner under. Vad jag skulle vilja ha är någon som tar hand om mig när jag känner mig sjuk och patetisk.